Så var måndagen också snart över. En överjävlig dag på många sätt. Men trots det har jag faktiskt diskat och småstädat lite här. Dessutom vann Brynäs rejält över AIK.

Annars, en riktigt tråkig dag bara. Det fick lillebrors flickvän också ta del av när jag fick utbrott och slängde en tvdosa på henne. Jag säger då det, hon måste haft det kämpigt att komma in i familjen med mig som överhuvud. För jag har varit lite jävulsk mot henne emellanåt, hahaha. Men nu har hon vunnit mitt hjärta! Klart bästa tjejen.

Nu ska jag klura vidare på livet och försöka bli lite klokare, men är det lätt det? NÄJ.

Tur att jag fick några timmars sömn imorse trots allt. Lite kaffe på det hära så. Men jag är ändå långt ifrån klar i huvudet. Vad har jag gjort han där uppe för att förtjäna denna jävla... kaos? Tre jävla smällar, rakt i ansiktet. Men det är bara att kämpa vidare. Allt har väl någon mening. Men det behövde väl inte bli så jävla övertydligt... Nog för att jag är naiv utav bara helvete, men jag vet faktiskt vad som är rätt och fel.

Nej nu ska jag försöka göra något åt dagen. Tack för att det finns bra musik iallafall.

Nu är det snart mindre än 5 timmar kvar tills min fina vän förhoppningsvis står på stationen i Ljusdal. Och sedan släpper sina väskor. Rätt i backen. Ger i från sig ett glädjetjut. Och rusar emot mig med öppna armar! "Sara, jag ska flytta hem igen"

Det vore nog för bra för att vara sant. Men man vet aldrig! Nej om man skulle bege sig upp till Norrvägen för lite mat nu kanske? Vet att mamma saknar mig varje dag...

Jag hater er, det ska ni veta. Jag hater hur lurad jag har blivit. Jag hater hur dum jag är. Jag hater att jag är beroende av Marlenes röst. Men jag hater sälj-bögar mest...

Och mitt i allt får jag en elräkning på 700 jävla spänn. Är det normalt? Jag har ingen jävla aning. Men det är way too much för att jag ska kunna överleva. Just ja, det är December snart va? Är det in julafton där nångång? Julklappar. Kuuuul. Kul jävla liv.

Jag måste gå upp till mamma och gråta. Och fråga om det är såhär att vara    vuxen.

Varför har ingen sagt till mig att jag har blåbärssoppa i kylen?! Nu har jag ju allt jag behöver, alldeles bredvid mig, för att överleva. Förutom den fula rosa mobilen som jag hatar av hela mitt hjärta. Längtar tills jag kan kasta den åt helvete. Ooouuufh... Andas! Tänk på blåbärssoppan! För jaa-a, nu behöver jag kanske inte handla idag som jag tänkte? För jag hade kyckling och glass i frysen också. Vänder min otur ?!

Varför vaknade jag idag för? Allt känns så himla tufft. Det är precis som om jag vaknade upp efter ett års drömmande. Alla jäkla svar bara ... kom ... helt plötsligt.

Och det här långa, luddiga, ointressanta inlägget skriver jag bara för min egen skull. Bara för att jag måste få ur mig allt, bara för att visa mig själv hur allt verkligen     är.

Jag har haft det för lätt helt enkelt. Det är rätt sjukt när jag tänker efter. Jag har nästan alltid fått som jag velat. Jag har alltid haft världens bästa familj vid min sida. Jag har aldrig varit sjuk. Jag har aldrig ens haft hål i tänderna. Mina vänner har alltid funnits runt omkring mig. Jag har aldrig behövt gått igenom en kris. Jag har aldrig behövt anstränga mig i skolan. Jag har aldrig haft några skulder. Jag har aldrig varit med om att någon i min närhet har avlidit. Jag har aldrig varit på en begravning. Jag fick ett extrajobb på Dackås utan att jag ens sökte det. Jag fick min dröm uppfylld och flyttade hemifrån. Jag har aldrig behövt ljuga för att må bra. Jag har aldrig varit ensam. Och jag har aldrig varit rädd på riktigt. Jag har alltid varit
lycklig och haft det så otroligt jäkla lätt. Men jag har samtidigt aldrig varit bortskämd. Men allt har liksom bara kommit till mig, utan minsta lilla ansträngning. Inte slit alls...

Nu kommer allt över mig. Det är inte lätt att bo själv när man inte har ett riktigt jobb. Och helt plötsligt är jag själv. Men fortfarande inte ensam. Jag har gått igenom två otroligt svåra kriser i år. Eller tre till och med. En jobbig familjekris som jag aldrig trodde skulle hända oss. Ett avslutat förhållande. Och min bästa vän som flyttade ifrån mig, 3O mil skiljer nu mig och den människan som jag delar allt med. Hon som är min andra halva. Hon som jag behöver mest av allt. Och mina andra fina vänner flyttar också, en efter en. Det är så otroligt jobbigt att vara den som är kvar. Tack och lov för nyfunna vänner och dom käraste som faktiskt bor kvar...

Jag har insett att jag förr eller senare också kommer få ett hål i någon tand. Och bara en sån sak kommer kännas som världens undergång för mig. (Hur sjukt?) Jag har också insett att förr eller senare kommer personer jag älskar att lämna jorden. Världens naturligaste sak. Men något jag aldrig tidigare varit med om. Jag har insett att jag måste börja anstränga mig. Jag har insett att jag faktiskt måste söka jobb, utbildningar, utmaningar. Och jag är rädd på riktgit nu. Rädd för hur mitt liv ska bli om jag inte gör något åt det. Åter igen, det känns som att verkligheten sprunigt ifatt.

Jag är inte 15 år längre. Jag är 2O. En vuxen människa med hela livet framför sig. En framtid som bara jag kan styra över. Ingen kan göra det åt mig, och det är på tiden att jag faktiskt inser det nu. Hur svårt kan det vara? Hur jobbigt kan det vara?

Du ville ändra på dig själv och på din värld, men fick då ofrivilligt se att den var seg. Livet är en dans på rosor. Men det är en dans med svåra steg. Som stack dig hårt.

Yiiaahoo! Thomas Greiss höll sin första nolla ikväll när Brynäs pissade på HV71. Och vem var det som tippade på 3-O om inte jag? Klockrent Sara, vad king du är.

Nu sitter jag och min utmärkta musiksmak och väntar på att vi ska bli trötta. Jag hoppas det inte dröjer allt för länge, för jag vill att det ska bli imorgon nu ju. Emilia kommer hem från Norrköping! Utan henne blir mina 3 viktiga P:n i livet inte samma sak. Prata, pyssla, promenera. Tråkigt utan henne. Nej, lite nattserier nu kanske?

Vilken jävla seg morgon. Fast det är inte ovanligt i mitt liv längre. Men nu tänkte jag faktiskt hoppa på bussen och sedan göra lite nytta. Och ikväll är det Brynäs mot HV71 som gäller. På teven, vad jag har hört än så länge ... Men jag hoppas ju att mamma överraskar med en tripp till Gävle. Det är fan 23 dagar sedan jag var ner sist och kollade, inte okej. Den som fixar skjuts till Gävle bjuder jag lätt på inträde ;)

slkahfJ>dhjaslfkhdlshfvdjshgkdhg,k lkj lfuwlg. Jag vill skriva så himla mycket, men det kommer verkligen ingenting. Jag vill förklara så många saker, men det går inte.

This road is anything but simple. Twisted like a riddle. I've seen high, and I've seen low. So loud, the voices over my doubts, are telling me to give up. But even so I had to believe. Impossible means nothing to me. So can you lift me up? Oh, lift me up.

Om bara 4 dagar kommer min bästaste bästa vän hem från Stockholm. Marlene min älskade. Jag begriper inte varför hon ska bo där för? Den största bonjäntan av alla!

Fick ett litet trevligt samtal av henne nyss, och det fick mig ju att längtar ännu mer till helgen. Men nu ska jag kolla kylskåpet, har inte ätit på 40 timmar så snart faller jag nog ihop. Tänkte att maten skulle stå på bordet när jag kom hem, men icke? KUUUL

Nu är jag hemma efter en skön kväll hos mamma och pappa. Det känns skönt att dom står bakom mig och stöttar till 1OOO när större delen av (eller ja, alla) mina vänner pekar och skrattar åt mig. Fast i smyg skrattar jag också, hahahahahahah.

En dusch och lite harmonisk tid i min fåtölj kanske? Har lite att styra upp med mig själv över en kopp té, om man säger. Fast det känns nog lättare över ett glas vitt ?

Oh my god. Detta händer inte mig. Eller jo vänta, det gjorde det nyss! Vad glad jag är. Men nog av detta flickaktiga beteende nu. Well, efter en kaffe hos Jimmy Tensta ska jag nu dansa till duschen, dansa i duschen och dansa ur duschen för att sedan ge järnet. Korka upp och fortsätta att vara happygirl90. Den lugna kvällen blir nog ingen lugn kväll. Så passa på att få din beskärda del medan happygirl är på G vetja.

Nu har jag äntligen gått igenom den otroligt tröttsamma tvätta-håret-proceduren. Tvätta, torka, borsta, volumemastra, platta och torrinpacka. Det tar såååå lång tid.

Snart kommer Emilia och lånar min dusch. Varför vet jag inte? Men jag frågade av någon anledning (?) om hon ville duscha här och så blev det. Haha. Nicklas kommer också om ett tag (gänget samlat) och sedan går vi till min moster på ljusparty. FETT

Hela gårdagen vill jag helst glömma bort. Allt var superjobbigt. Jag kunde riktigt känna hur jag var påväg       ner. Jag kunde liksom ta på allt som var åt helvete.

Men en dålig eftermiddag blev faktiskt en rätt mysig kväll. Jag följde med pappa till hans kompisar och världens sötaste baby som fick mig att glömma allt det dåliga. Världens snällaste och lugnaste flicka. Nu vill jag också ha barn! Jag känner att jag är redo [att jag är fattig och väldigt skör spelar ingen roll?]

Men nu ska jag snart åka och jobba. Och faktiskt ska det bli underbart! Det gör så himla mycket att få jobba med människor man trivs med. Kvällen är ett frågetecken.

I don't know what I've done or if I like what I've begun, but something told me to run.

Vilken förbannat tråkig dag. Fredag! Jag har enbart tvättat och legat i soffan. Inte ens har jag diskat eller ätit något som jag lovade mig själv. Och fattig är jag också. Så nu tar jag en promenad upp till mamma och pappa. Där ska jag äta, äta, duscha, äta och sitta framför brasan hela kvällen. Imorgon är det jobb 11:OO till 16:OO, bye.

Ingen av oss fick ropa bingo ikväll, men trots det var det en mysig kväll. Julmusten var verkligen pricken över i:et i min numera juliga lilla lägenhet. Eller ja, halvjuliga.

Nu är jag helt slut, och om möjligt, ännu mer sjuk. Ingenting är som det ska med mig, så nu bäddar jag ner mig och sover så många timmar jag känner för. En stört härlig känsla. Imorgon har jag inget speciellt planerat och det blir helt perfekt,     godnatt

Vilken fin dag jag har haft. Inledde dagen med mitt andra ikea-besök denna vecka, denna gång i valbo med mamma och pappa. Många härliga fynd och god lunch. Eftermiddagen på Läkerol arena var magisk. Fullsatt och en hockeyfest utan dess like, trots en tung förlust. Och sen fegade jag ur, en meter ifrån Simon Bertilsson ...

Under kvällen har jag vunnit två spelomgångar mot Emilia och Nicklas. Först var jag smartast på tp, och sedan sopade jag banan med dem på cluedo. Även det magiskt.

Många goda skratt. Nu ska jag krypa ner och bli frisk tills bingolottokvällen imorgon!

Här är frid och fröjd. Jag doftar Aussie shampoo och balsam, naglarna har fått sig en uppfräschning, ljusen gör att regnet ser ut som glitter på mina fönster, jag har skapat världens finaste spotifylista till mig själv och ska krypa upp i fåtöljen med ett nytt spännande té alldeles snart. Allt jobbigt bara försvinner.     FREDAGSMYS

Snacka om att det finns två Saror i mig! Minst. Just den här kvällen är jag så himla lugn och harmonisk, och en annan kväll är jag rena motsatsen mot mig själv då sprit, dans och galna efterfester det enda jag uppskattar. Jag vet faktiskt inte vad som är "mest mig" heller? Fast om jag ska vara ärlig är det nog själva blandningen.  

Nu ska jag fortsätta att försvinna in i min otroligt fina musiklista och sedan sova gott.

Nu är jag hemma efter en heldag i sundsvall. Shopping, mat och mysigt sällskap. 1OO % från början till slutet. Massor av skratt. Och jag vill bara göra jul nu nu nu.

Helst av allt hade jag suttit uppe hela natten, med min nya tékopp och omsorgsfullt lyssnat på vartenda ord av L.W. Men ett O6:OO till 13:OO pass väntar mig imorgon. Och jag behöver 7 timmars sömn, så den planen är en dålig plan.

Jag har 3O minuter på mig. Dom minutrarna går till té, fåtöljen och brevskrivning.

Hockeyn blev ingen rolig historia. Att leda en match med 3-O efter första perioden är tydligen inget vinnarkoncept? Brynäs,                fortfarande mitt älskade Brynäs.

Nu ska jag göra ordning en eller två mackor och krypa ner under täcket framför nattens serier. Jag är frusen efter någon timmes sitta-ute-och-prata-om-livet-stund med Emilia. Vilka tankar vi har! Och över en kopp té gjorde sig allt såklart lite bättre.

Imorgon sover jag ut. Och gör som jag ofta gör; ser vad dagen har att erbjuda mig.

Jag inbillar mig att jag behöver varenda liten vitamin jag kan komma över, nu när min viktigaste vitaminkälla blir allt svårare att nå. Jag kanske inte kan ersätta solen med att dricka vitamin well defence, men det är en liten hjälp i min trötthetsperiod...

Nu ska jag blunda i några sekunder och andas lite musik innan jag går ut. Det är verkligen svinkallt ute. Men jag vet, att när jag har promenerat upp till mamma och pappa, väntar en sprakande eld på mig. Och god middag. Och god glass. Och en hockeymatch. Dessutom har jag höstlov nu,         som alla andra barn,         ljuvligt.