är det här allt tror jag nog att jag vänder om

Jag ser sprickor i horisonten som ingen ser, hur små saker blir stora på nära håll. Det fanns en tid då ingenting kändes som mycket mer. Är det här allt, tror jag nog att jag vänder om. Inget ljus utan mörker. Jag står i mitten nu. Jag kan se det från ovan fast jag är under dig, en prostituerad soluppgång där jag blickar ut. Jag vill kramas och kyssas, men du vill knulla mig. Igår var jag högst upp. Imorgon är jag nedanför. Jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd. Jag vill känna mer, se mer än jag ser. Jag vill känna mer, se mer än jag ser.  Känna mer.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0