Idag så har vi också haft en mysig dag här i Stockholm. En runda på stan, mat och kvällspromenad. Mindre bra var väl att jag har kastat några hundralappar i sjön. Jag köpte fyra Ralph Lauren parfymer till Mattias. Men eftersom jag tycker att jag är så jävla rik så lämnade jag dom på Mc donalds på sergelgatan... Tänkte väl att någon fattig stackare skulle få bli lycklig just idag. Fyfan vad jag älskar mig själv. Ellerrrrrr?

Annars då? Vi ligger i sängarna med en varsin dator. Vi skjuter upp allt vi egentligen måste göra. Städa, packa och duscha. Klockan 08:28 går mitt tåg hem till härliga Hälsingland igen. Det har gått alldeles för fort här. Men det ska bli skönt att få träffa de andra människorna i mitt liv som jag älskar!

Nu kan man fråga om lösenordet till bloggen igen, har nekat det eftersom den inte varit klar riktigt. Och tycker man att det är töntigt av mig att skaffa en ny blogg så är det ju det som är så himla bra med den... Att man slipper läsa om allt det töntiga :)

Goddag. Morgonen har bestått av mys i sängen, dusch med hårinpackning och sedan en lyxig föning av min favoritfrisör. Så nu är vi snart redo att åka in till stan och kika lite. Inatt är det även sista natten jag sover här, lite sorgligt, men imorgon när jag kommer hem har jag en fikadejt så det känns heeelt okej. Nu: mot t-banan!

Hahah ja nu är det gjort och alldeles för sent för att ångra sig. Men jag tror att jag kommer kunna vänja mig, kanske. Nog för att det är en grymt ful bild och för att sidan står rakt ut och är ofixad, men jag tänkte bara visa mina trogna fanz. Nattiii.

Morgonmys i sängen, kött till fukost, promenad vi hamnen, åka djurgårdsfärja, undervattens museum, läskig spårvagnstur, lite bra shopping, mycket skratt, donkenmiddag och bio. Vilken klockren dag, från början till slut. Fast det är ju faktiskt inte slut ännu. Vi ska se en bra film, äta gott och kanske klippa mitt hår.

Som jag älskar Marlene och att vara här med henne. Snart kommer det lite bilds!

Nu ska jag och Marlene åka in till gamla stan och promenera runt lite i solen. Det blir kanske en sväng till Skansen akvariet också, om vi inte tar det imorgon då. När vi kommer hem igen kan det hända att jag släpper lös Marlene i mitt hår igen. Jag är lite sugen på en sidecut som på bilden ungefär. Men jag vet inte om jag vågar? Men jag är ju tydligen en pojkflicka så det passar väl mig, hahahahah. Dags att springa!

Efter en natt med väldigt lite sömn är jag nu vaken igen. Jag ligger och väntar på frukost på sängen, men Marlene verkar inte fatta det? Jag behöver kaffe snarast.

Idag ska vi nog ta oss till något museum eller till skansen akvariet. Vi är så himla kulturella. Ellerrrrr? En runda på stan skulle jag också behöva göra. Jävlar vad farligt det är att vara här nere, pengar pengar pengar... Men det blir nog bra det med. Som allt annat, hoppas man! Och nu hoppas jag på frukost snaaaaaaaart.

Jag har skapat en ny blogg. En lösenordsskyddad blogg. Jag behöver verkligen tömma mig på ord och känslor. Och eftersom den här bloggen läses av väldigt många människor som jag inte har en aning om vilka det är känns det alldeles för jobbigt att öppna mig. Jag har fått många kommentarer, på inlägg där jag har skrivit om mina tankar och känslor, från människor jag aldrig har träffat, som gjort riktigt ont och finns i mig fortfarande. Jag har gråtit och känt mig förnedrad. Men jag har också fått väldigt fina kommentarer som värmer väldigt.  

Den nya bloggen kommer att handla om mig. Vad jag känner. Vad jag tycker. Hur jag mår. Och man får jättegärna be om lösenordet till den om man vill ta del av vad som händer i mitt liv. 

Så vill man läsa får man kontakta mig på något sätt, och jag kommer inte att vägra någon tillgång till lösenordet, för tycker man att man får ut något av att läsa om mig och mitt inre ska man absolut få göra det. Den här bloggen kommer att finnas kvar och uppdateras som vanligt, den andra bloggen: http://attvarasahara.blogg.se/. 

Sådärja. Nu sitter jag äntligen i den lilla mysiga lägenheten på Apelvägen. Dagen har spenderats på Hårakademin med min egna bästaste frisör. Mörkare färg, mindre slitna toppar och nyinköpta silikondroppar. Mysig dag. Nu håller Marlene på att laga mat till oss. Fläskfile och hasselbackspotatis, plus lite vin och godis på det. Hur bra?

Ikväll ska vi ut och röja Stureplan. Eller? Kan bli kul. Tur att Marlene är hemma där...

Min dröm om att duscha länge sket sig rejält. Vattnet var så gott som slut! Men jag lyckades iallafall tvätta håret. Hahahah, tack för det. Nu är maten klar och jag har även packat näst intill allt inför morgondagen. Fyfan vad härligt det ska bli att få komma bort ett tag. Till något större. Något långt bort. Till min bästaste bästa vän.

Tåget går klockan 06:58 imorgon, så det blir nästan en heldag med tjejerna på skolan. Lyxigt att få sitta i en salong och bli ompysslad. Tvättad, klippt, färgad, noppad och sönderpratad. Hihihihi underbart. Och resten av helg bli fin den med.

Efter en härlig morgonpromenad med Carolin, storshopping på ica, god frukost och en rejäl c-vitaminboost känner jag mig riktigt på G! Snart ska jag vika tvätt, packa inför morgondagen, laga mat och duscha länge länge länge. Egentligen var jag dum som handlade så jäkla mycket. Men jag trodde inte att det var imorgon jag skulle åka, haha. Fast å andra sidan uppskattar jag nog att komma hem till ett fyllt kylskåp.

Men jag har iallfall fått lönen nu, och betalat alla räkningar. Dessutom har jag rätt mycket pengar kvar, och får ännu några tusenlappar om två veckor. Peeeeeerfekt.

Vilken hiiiiiiiimla fin dag jag har haft. Vi har promenerat på isen, druckit varm oboy, spelat yatzy och jag har för första gången i mitt liv ätit spagetti och korv! Jösses. Mästerkocken Emilia lyckades övertyga mig, det var faktiskt... gott. Och det var ju nästan som makaroner och korv. Nu springer jag omkring hemma i underställ, hah.

Har precis slängt in två maskiner tvätt så nu är det bara att ta tag i disken. Mattias kommer väl snart så det vore ju ypperligt om jag hann klart innan. Jag vill ju inte att han ska tro att jag är lat. Hahahahah. Sen blir det middag och en nice tvkväll for me!

Gårdagen var kanon rakt igenom. Tandläkarbesöket gick kanon, jag har fortfarande aldrig någonsin haft ett hål i någon tand. Knoxx! Dessutom fick jag en helt okej billig tandvårdsförsäkring. Och en fin rabatt på gårdagens besök, exakt vad jag behöver.

Sedan blev det en superlång, mysig och behövlig fika med Emilia. Är det lite tantigt att sitta med ett varsitt korsord och dricka kaffe offentligt på stan? Inte alls va? Nää.

For och handlade när M hade slutat, sen hem och äta och kolla på handboll/hockey.

Nu ska jag dricka lite kaffe och sortera tvätt. Jag håller tummarna för att det finns en bra tvättid idag! Måste även börja packa till helgen. Och betala mysiga räkningar.

Godmorgon! Solen skiner och jag är faktiskt på riktigt bra humör. Carolin kommer snart hit för en liten promenad. Orkar Emilia haka på tro? Vi kan ju iallafall ringa och väcka henne, hehehehe. Sen tar vi bussen in till stan eftersom jag tydligen hade tandläkartid klockan 14:OO idag. Det hade jag missat, vilken jävla tur att jag råkade kika i kalender igår. En lång och behövlig fika på stan blir det också! Bra nog fint.

Men nu ska jag äta frukost och lämna över datorn till mamma som är på besök en sväng. Ikväll är det handboll och Brynäs som gäller för hela slanten. Mysigt värre.

Fan vad jag saknar min Marlene. Pratade med henne nyss i telefonen och det är så otroligt skönt att höra vad hon har att säga. Jag kan knappt bärga mig tills på fredag när jag äntligen ska åka ner till henne. Yiiiha. Klockan 09:30 har hon bokat in mig i salongen, en mysig förmiddag med min egna lilla frisör! Jag kunde verkligen inte ha passat in en bättre helg. Jag behöver komma bort. Jag behöver Marlene. Helst nyss.

Men nu ska jag koka lite té och kolla på Familjen annorlunda. Sen får vi väl se hur kvällen slutar? Ja, för det är inte mycket man vet nu. Och samtidigt är det mycket man faktiskt vet men som man inte vill veta... Jag fick precis ett samtal som gjorde riktigt ont. Jag hoppas att det bara är rykten... Annars är det riktigt jävla åt helvete.

 

Nu var det ett tag sedan jag skrev. Och jag kan inte säga att jag har haft fullt upp heller. Eller visst, det har varit sömnlösa nätter, jobb, innebandy, hockey, bingolotto och poker. Det kan låta enkelt och roligt, men det har varit jobbiga dagar... Det är grymt mycket som snurrar i huvudet. När man inte tänker så går det bra. Men sen?

Nu känner jag för att städa upp lite här i röran, gråta ut några samlade liter tårar och sedan försöka göra något åt håret. Det gör ont att veta, men lika ont att undra.

Nu är det vitpeppar och sprit på allt som går att sprita som gäller här. Herrn har åkt på magsjuka. Och jag ber till gud att jag haft min omgång för i år. Värsta sjukan ju...

Phew, nu är allt äntligen klart. Disken är borta, mattorna och lite annat är tvättade, golven är rena och det luktar ljuvligt. Jag ska bara springa ner i tvättstugan nu och hämta lakan och handdukar, sen tar jag en skön promenix upp till norrvägen. Jag är nå jävluskt kaffesugen. Hoppas på Brynäsvinst ikväll, kom igen, Simon min älskling.

Imorgon hoppas jag på sol och perfekt värme. Eller kyla? Vad säger man. Skulle ju vilja vara ute på sjön hela långa dagen eller åka skridskor! Snälla rara du där uppe.

Nu var det ett tag sedan jag skrev, men jag har fullt upp helt enkelt. Eller inte. Hur som helst, de senaste dagarna har varit helt okej. Promenader i solen, bingolotto, filmer, Mary Kayparty, spel och allmänt mys bara. Idag har vi även bowlat och käkat mat med M's vänner. Tråkigt att jag kom igång på slutet, ska värma upp nästa gång!

Imorgon ska här städas! Det blir så fot stökigt och äckligt i denna lilla etta så det är inte klokt. Men nu ska jag titta klart på Fjorton suger (hahahah) och sedan göra som killen bredvid, sövasövasöva. Jag älskar att min gamla bäddsoffa är så out of my life.

Herre. För första gången på väldigt länge så har jag satt upp min lugg. Jag får lite back-in-the-days-a-la-2007-känsla. Tupera luggen, spraya, tupera lite mer, bakåt med skiten och spraya lite lite till när hårspännena är på plats. Hahaha jo ja, roligt.

Men nu ska jag lämna 2007 bakom mig och istället göra köttfärsås. Teven visar ju skidor så det känns extra mysigt att vara inne idag. Men vad händer ikväll gott folk?

Dom senaste dagarna har bjudit på mycket säng, mycket sömn och god mat två dagar i rad. Jag är glad att jag känner mig ganska frisk nu, bara lite magplågor då och då. Igår kände jag mig så pass bra att jag till och med bjöd ungdomarna mina på fläskfile. Kortspel och en härlig Brynäsvinst blev det också! Så jäkla skitviktigt.

Nu tänkte jag passa på att vika lite tvätt, plocka ihop lite i röran och städa kök och toalett. Sen ska jag laga mat och kolla på billiga tågbiljetter. Jag vill till min Marlene!

Just nu befinner jag mig hemma hos mamma och pappa. Lillebror är också hemma och hälsar på, vilket inte sker alltför ofta. Vi har haft det mysigt med gitarrerna idag. Mattias är så himla duktig så han har varit lärare åt sin storasyster. Ytterst ovanligt.

Men när vi satt i soffan hände en sjukt läskig grej. Jag sitter och spelar på min gitarr och Mattias sitter mittemot mig och pekar på vilken sträng jag ska hålla ner. Bredvid oss i soffan ligger en elgitarr. Och helt plötsligt så börjar en sträng att spela av sig själv! Det var inte fjuttigt heller, riktigt hårt spelade den. Jag skrek rakt ut och ropade på mamma, som kommer in och gör tummen upp. Herregud, hur kan man tycka om allt andligt som sker i ens hem? Jag förstår mig inte på na. Enbart läskigt!

Nu ska jag ta reda på den tredje maskinen tvätt för dagen. Det är härligt att boka tvättstuga här uppe, haha. Sen är det fika och hockey för hela slanten! Go Brynäs.

Gårkvällen var mysig och rolig med fina vänner och ett nytt genispel. Vi tjejer vann naturligvis med hästlängder över boysen! Det känns som vi behöver nått svårare ;)

Just nu känns allt mest bara sjukt jobbigt. Jag vet att det är okej, men jag trodde faktiskt inte att jag skulle gråta som jag gör. Jag tycker att det är skitjobbigt och att det känns riktigt fel att M har sovit här inatt. Men vad ska jag göra när han varken har råd att bo på bb, och inte får någon mat där? Jag vill ju inte ha honom här nu, hur dumt det än låter. Men ni förstår nog hur jag menar. Fast jag kan ju inte låsa dörren när han kommer och vill äta, vila och prata av sig? För samtidigt måste ju även han få må bra. Det är jobbigt för honom med, det får man inte glömma. Och även om jag självklart vill finnas nära honom har jag bett om att han ska vara där så mycket som möjligt. Jag vill inte att hans pappaledighet ska förspillas på mig. Jag är prio tre, jag ska vara prio tre, jag vill vara prio tre. Jag hoppas att han förstår hur viktigt det känns för mig och att det verkligen blir så. Hur gör jag för att göra... rätt?

Nu ska jag städa och försöka tänka på nått annat, sen går jag upp till min fina familj. Äta, tvätta och kolla på hockey. Sen får vi se hur allt blir när kvällen kommer. Ajöss.

Även om jag aldrig har fått riktigt långt hår efter att Emilia och Marlene klippte av mig allt hår 2008 så var det iallafall på väg att bli långt. Sen kastade jag tusen spänn i sjön och permanentade mig. Och det blev nästan värre än 2008s klippning. Jo! Nu är mitt hår en enda rishög, så Marlene var tvungen att klippa mig rätt kort för någon vecka sen. Hon är så duktig, men jag hatar att ha kort hår. Nu ska jag bara låta det växa och växa och växa. Marlene ska få klippa lite då och då, så hoppas jag på att permanenten försvinner också. Fan vad lätt det vore att vara kille egentligen, haha.

Vad roligt att jag krossade en spegel nyss, sju års olycka är precis vad som behövs.

Nu är jag på lite bättre humör. Mormor har varit här och fikat och sagt många kloka ord. Hon har varit i samma situation när hon var ung, fast då hade hon inte den roll som jag har nu, hon var den som blev lämnad alldeles ensam och födde ett barn när hon var 17 år. Min fina mamma... Det är lite läskigt att tänka att nästan samma sak händer nu. För det är det händer inom samma släkt igen. För min morfar är inte bara min morfar, det är M:s morbror också. Och det tråkiga är att det har blivit som så att jag knappt känner honom. Min egna morfar. Fast han gjorde det val att bara sticka och inte vara en pappa alls. Och så vet jag att det inte blir nu. Det känns bra.

Från det ena till det andra, mina pengar har äntligen kommit så nu har jag fyllt upp kylskåpet lite. Och nu funderar jag på att dammsuga ELLER kolla på Mysteriet på Greveholm. Svårt val? Egentligen borde jag väl försöka hinna med båda, heheheh.

Denna morgon började inte enligt mina planer. Jag sov en timme för länge och när jag skulle tända lampan i fönstret så blixtrade den till. Det är tredje (!) gången jag byter lampa på tre dagar. Jag får fråga min egna elektriker om han vill titta till vad som är fel när han kommer. Vi ska äta fjällsröding idag också! Det var ett tag sedan.

Men nu ska jag klä på mig, posta ett brev, handla lite mat och invänta mormor som kommer på fika. Vi får se om jag får ett litet ryck och dammsuger också. En sak är iallafall säker, jag ska slänga mattan utanför dörren! Den söta lilla katten som mest bara hänger här i loftgången, tycker att det är en finfin toalett... Det luktar förjävligt.

Hur lång tid ska det ta att få pengarna från arbetsförmedlingen? Jag är ju tillbaka i det träsket igen, men jag har inte fått en endaste liten krona fastän jag lämnat in pappren? Jag har fan fått snusa grovsnus och ettan i två dagar nu. INTE okej alls.

Men nu ska jag krypa ner under täcket och försöka sova. Kan bli jobbigt eftersom jag är van att somna i en varm famn eller bakom arslet på Emilia. Tur att jag är trött.

Oj... vad konstigt det känns att vara helt ensam i lägenheten. Men det är rätt skönt också. Myskläder, té och favoritmusiken. Dessutom äger jag numera en micro, tack till lillebror och Frida. Så om jag blir sugen på något gött från min lilla Dackås-frys är det bara att köra på. En god bulle och några omgångar yatzy med mig själv kanske?

Jag vet inte om jag vågar lägga mig och låta tankarna ta över. Jag hoppas att det är normalt att jag är lite rädd och osäker. Nu är det inte längre något man pratar om, något som kommer hända. Nu är det verklighet. Jag måste lära mig att leva på sidan av allting. Jag ska lämna stor plats och bara finnas här bredvid. Men jag tror att det kommer att gå bra. Jag förstår att det kommer att krävas otroligt mycket tid och engagemang och att jag kommer att lämnas ensam väldigt mycket. Och jag vill ingen annat heller. Jag kommer aldrig tillåta att jag ska gå före familjen någon gång. För jag tänker absolut inte vara ivägen för något eller göra något jobbigare än vad det redan är. Det enda jag kan göra i den här situationen är att låta Mattias vara så mycket pappa som möjligt. Och folk som säger att jag blivit "plastmamma" kan ju tänker efter ordentligt! Så är det verkligen inte. Dit är vägen väldigt, väääldigt lång.

Men samtidigt känns det otroligt roligt, en jättestolt pappa till en jättefin lite kille! Nu är det som sagt bara att ge detta tid och förståelse så går det nog bra. Alla andra problem måste läggas på hyllan för barnets bästa. Jag ska leva bredvid allting och försöka hitta min egna väg i livet. Vad ska det bli av mig egentligen? HUJEDA MIG...

Idag har det varit en otroligt tröttsam dag, men den har gått sjukt fort. Morgonen flög förbi, till lunch åt vi älgfilen (som fick godkänt (!) av herrn till och med) och sen kom Emilia och Carolin på besök. Vi åkte till stan en sväng och sedan hem igen. That's it.

Eller vi tog faktiskt en skön promenad på kvällen innan vi åt middag också ju, brare!

Nu har Mattias åkt in på förlossningen och jag håller alla mina tummar här hemma och hoppas att allt går bra för alla! Emilia kommer snart hit och håller mig sällskap. Vilken fin vän! Det blir Harry Potter, yatzy, chokladpudding och mycket prat. Snällt :)

Det är väldigt många som undrar vad som händer i mitt liv just nu. Människor jag står nära. Och människor som jag bara känner lite. Men jag känner att det är nog bäst att ge er alla ett svar innan det börjas snacka en jäkla massa skit. Varsågod...

Det hela började med att några elektriker var och jobbade i min lägenhet. Emilia och jag blev ju genast helt till oss av dessa snygga killar som rände runt i huset här. Vi stötte på dom nere i källaren där jag fick fnatt och började prata. Emilia skrattar än idag åt mina dumma kommentarer. Senare på kvällen hade en av killarna sökt upp mig på facebook och allt blev ju bara så sjukt intressant. Men tänk er själva... Den där fina killen tog kontakt med mig. Vi började prata mycket och jag var mer än överlycklig eftersom allt stämde ju så bra. Första "felet" kom när jag ringde mamma.

Det var tydligen min mammas kusin. Mammas kusin. Min mamma. Hennes kusin. Jag är hans kusinbarn. Men dom har aldrig träffats, aldrig vetat om varandra och aldrig varit som kusiner. Men ändå, helvete. Andra "felet" kom efter någon vecka. Då fick jag veta att han var i ett förhållande. Jag fick givetvis en chock och kände mig otroligt dum och lurad. Men han förklarade att det var påväg att vara över och jag var väl naiv nog att inte släppa taget. Jag blundade nog rejält för verkligheten. 

Efter ännu en vecka fick jag reda på något som gjorde att jag nästan kräktes. Dom väntade barn tillsammans. Han skulle bli pappa i Februari. Och det sjuka var att han inte hadde sagt något. Jag fick ta reda på det själv. Så gissa om jag sov eller låg vaken den natten? Men jag sket fortfarande inte i allting. Det bara fortsatte. Jag kunde inte stå på mig. Jag är förmodligen otroligt hatad och äcklar säkert många människor. Men vad gör man när man blir kär? Hur lätt är det att styra sina känslor?

Jag fick förklarat för mig hur "allt låg till". Barnet var inte planerat, han visste inget om det och det hade varit på väg att ta slut under en längre tid. Så jag har under hela tiden trott att han inte visste att flickvännen slutat med p-piller. Tills för några dagar sedan när det kom fram att han visst ville ha barn. Och jag som redan kände otroligt lidande med henne, men blivit tillsagd att inte tänka på det, fick genast ont i magen och kände ännumer smärta och medlidande. Inget blev ju precis bättre...

Som om inte detta vore nog hände något på nyår som jag mår fruktansvärt dåligt över. Jag har en grym ångest över allt. Och jag har ingen vettig förklaring till varför det blev som det blev. Eftersom vi umgåtts väldigt tight de senaste veckorna anser jag själv att det jag gjorde klassas som otrohet. Det värsta jag vet och något jag själv har blivit utsatt för. Men jag var ärlig och berättade allt. Och i flera nätter låg vi vakna och bara pratade och pratade och pratade. Det är fortfarande sjukt jobbigt och man påminns väldigt ofta. Men vi båda har valt att börja om på ruta ett och fortsätta kämpa. Vägen har verkligen varit svår och fel från första början. Men det sägs att kärleken övervinner allt, och här står vi idag. Tillsammans. Och det kan bara bli bättre nu. Efter en svår start som denna kan det väl inte bli värre?

Om ett tag blir han pappa. Och folk runtomkring berättar för mig att jag kommer bli plastmamma åt min egen tremännig. Men det är en lång väg dit. Jag är fruktansvärt rädd och orolig över det som komma ska, och jag vet inte alls hur det kommer bli. Men jag antar, och förstår om det är så, att jag inte kommer ha ett skit med barnet att göra. För jag vill verkligen inte förstöra något eller göra något värre. Tvärtom, jag gör gärna vad som helst för att alla ska få må så bra som det går. Folk undrar vad jag tycker om att han är med på förlossningen osv. Men vad ska jag säga? Det är väl klart som fan att han ska vara där och stötta? Och jag tycker att det är självklart att man ska jobba för att få familjen att fungera. Det är ett barn vi pratar om. En människa som är värd att få ha det så bra som möjligt. Och jag har ingenting att säga till om i denna fråga egentligen, det enda jag kan göra i detta nu är att vara på sidan av och försöka göra så lite ont som möjligt. Hålla tummarna kan jag också göra. Jag kan också finnas här för min pojkvän, som han faktiskt är, för han är en av två personen som detta är allra jobbigast för. Men jag tror & hoppas att det blir bra.

Jag förstår att jag är otroligt hatad av vissa människor, och jag har fått tagit mycket skit. Men om jag ska vara ärlig så hade det inte gått såhär långt om jag hade fått veta hur allt låg till från första början. Jag visste inte vad jag förstörde ju... Visst är jag sjukt besviken och känner mig lurad, men nu är det såhär och det är bara att gilla läget. Jag tänker otroligt mycket på hon som förmodligen, med all rätt, hatar mig mest av allt i hela världen och jag mår fruktansvärt dåligt över allt som hänt. Men jag har gjort ett val och jag får helt enkelt stå för konsekvenserna. Fast jag hoppas att handen jag sträcker ut någongång ska tas. Men ett förlåt räcker inte till nu i kaoset.

Ja nu vet ni alla hur det ligger till. Allt är sjukt. Och jobbigt. Men vi kämpar vidare nu. Jag hoppas att ingen tar illa upp över detta inlägg, för då tar jag självklart bort det....

Tyvärr så blev det ingen middag ikväll, något otroligt viktigt kom upp och jag hade inte ens tillåtit att ha min "gäst" här istället för där ikväll, men det går ju alltid att äta imorgon... Men jag provsmakade faktiskt en liten portion, och det gick ju faktiskt att äta. Nu går jag istället och lägger mig och håller alla tummar jag har. Jag önskar och hoppas och tror att allt går bra. Men nu ska jag nog läsa lite en stund och somna in!

Det känns som att jag har sovit i hundra år. Och jävlar vad djupt jag måste ha sovit. Jag hade 4 missade samtal och 5 sms när jag vaknade. Och alarmet hade hållt på ringt till och från i en timme. Sjukt. Jag vet inte hur allt gick till, men jag var nog trött?

Nu ska jag diska, städa lite, gå och handla, duscha och sedan laga mat. Full fart med andra ord. Tur att jag känner mig riktigt utvilad, heheh. Men jag behöver kaffe!

Klockan är nu mitt i natta och jag har precis avslutat ett sjukt långt telefonsamtal. Kanske ett personligt rekord? Det känns som jag har saft i örat efter 3,5 timmar...

Men nu kom vi fram till att det är bäst att jag sover, för imorgon vilar ett tungt ansvar på mig. Ja, jag ska nämligen laga middag tills kvällen. Och nu måste jag skärpa mig. Tredje gången gillt kanske? För fiskmos och potatispinnar var ingen hit? Ellerrr? Men jag får skylla på att jag inte har lagat mat alls det senaste året, för jag kan väl laga mat egentligen? Det kan jag väl? Kunde jag inte det? Men jooo? Ja men vafan!

Så nu kryper jag ner under täcket och sover, innan det äntligen blir imorgonkväll ♥

Marlene var nyss har och tog ett farväl, imorgon åker hon tillbaka till sitt liv nere i stockholm. Och det känns som att vi fått alldeles för lite tid tillsammans. Men jag ska resa ner så fort jag får tid och råd. Det ska jag. Det behöver jag. Hon är alltid HON.

Och hon har nog rätt i det hon säger. Jag kan inte göra nånting. Jag kan inte göra så att det känns bättre... Det är som det är, även om jag önskar att det var på ett annat sätt. Men har man gjort ett val så får man helt enkelt stå för konsekvenserna.

men ja, det är jobbigt när saker kommer fram som gör att man känner ännu mer smärta med en person, från att ha trott på en lögn till att få veta hur det ligger till...

Men vilken bra jobblördag det blev, trots att det kändes aningen tungt att lämna lägenheten imorse. Jag kan ju säga som så att jag hellre hade legat i soffan framför skidorna hela dagen. Men väl på jobbet blir det alltid bra. Det blev mest en massa prat, skratt, kaffe och fruktsallad. Och såklart det gamla vanliga... Göra mat, diska, vara trevlig och städa. Men ja, är man inte duktig om man äter fruktsallad när man jobbar på en konditori? Eller åt vi bara det? Hehehehe. Hur som helst, en skön dag.

När jag slutat åkte jag hem till mamma och pappa för att titta på hockey och äta mat. Maten var iallafall god... Och nu har jag precis kommit hem. Det är så ovant att inte ha människor runt mig, men samtidigt känns det som att jag behöver vara ensam ...

Det är mycket som snurrar i mitt huvud och jag försöker hela tiden komma på hur jag kan göra allt till något bättre. Hur jag kan göra mindre ont. Hur går man till väga?

Ikväll har jag haft riktigt fredagsmys med Emilia. Först såg vi Knight and day, som helt ärligt kan vara en av de bästa filmerna jag sett. Totalt klockren ju. Och jag bara älskar Cameron Diaz... Sen såg vi en skräckfilm, som var mer psykiskt störande än hemskt. En kanonkväll hur som helst. Nu har jag precis duschat, så nu ska vi krypa ner och sova några timmar. En annan måste ju iväg och jobba hela dagen imorgon. Men lite yatzy ska vi nog hinna med innan vi somnar. Och serioustalk som bahvikan.

Jag har inte haft vanliga stearinljus hemma på över en vecka nu, och ja, jag har verkligen känt mig handikappad. För mina älskade partyliteljus vill jag ju inte slösa bort på en gång heller, men samtidigt så måste jag ha massor av tända ljus runt omkring mig. Vilket problem... Tur jag haft votivljusen som räcker sjukt länge. Men nu har jag faktiskt varit och köpt vanliga ljus så nu ska det brinna! Kryper upp i soffan med tända ljus och juice framför skidskytte. Att bara vara är så jävla skönt.

Nu vet jag en tjej som ska städa alla fem garderoberna grundligt. Jag lovar mig själv att slänga all skit som verkligen aldrig används. Så om någon vill ha lite fula kläder är det bara att komma förbi forsavägen 18 lite senare. Jag hoppas att alla känslor och tankar får vila lite, något som redan var grymt jobbigt blev till något ännu värre. Hur många fel kan man stöta på efter vägen egentligen? Hur vet man? Och hur vet man hur det ska bli? Är det okej att vara rädd? Och att känna sig... fel?

Gårdagen blev rätt trevlig endå trots att vi gjorde allt annat än vad vi planerat. På eftermiddagen fick vi för oss att åka ner till Gävle och kolla på Brynäs. Att kolla uppe hos mamma och pappa kändes inte såå lockande eftersom vinterkräksjukan härjar för fullt där hemma, huua. Så Mattias, Niklas och jag bilade ner i snöovädret istället.

Det blev en skön seger! Men en mindre skön hemresa. Hur som helt så blev det lite monopol här hemma hos mig när vi kom hem. Mitt i natta åkte boysen, så Emilia och jag fick behövliga timmar i soffan tillsammans. Lite prat, lite skratt, böner och sömn.

Nu sitter jag här och hostar, jävla skit. Men jag ska rycka upp mig och städa lite här hemma. Känns konstig att vara själv faktiskt, men det ska gå bra. Jag är bara själv, inte ensam. Dags nu för lunch, handla, städa och en promenad med Ca-carolin sen!

Nu är jag i full gång att tvätta överdragen på soffan, för även om man vet vem som haft den innan känns det bra mycket fräschare. Det var ett jävla slit att få av dem, så jag kan tänka mig vilket pussel det blir att fästa dem igen... Med lite tålamod så!

Självklart så snöar det idag när vi ska ha hockeyskola. Jag ska inte kliva av isen för ens jag kan skjuta slagskott. Men vi får se hur det blir med skridskoåkning idag vaa.

En promenad med Carolin och annat mys ska hinnas med iallafall, men nu: frukost.

Nu har jag äntligen fått ut alla julsaker och den barrande granen. Dessutom så har jag varit i iggesund och gjort affärer idag. En ny soffa, så äntligen är min gamla ur världen också. Såld dessutom. Det trodde jag aldrig! Men nu vankas det tacosmys.

Här är lite bilder från den 29/12 när vi alla tjejer äntligen var samlade för mys och fest. Och dagen efter det blev det skridskor med hockeyproffset Niklas, innan vi rullade ner till Gävlen för att titta på Brynäs. Dock blev det förlust, men skitsamma.

Nu var det verkligen längesedan jag skrev något. Vi har lämnat år 2010 bakom oss och börjat ett nytt år med nya möjligheter. Starten på det nya året blev ju dock den värsta starten ever. Jag är förvånad och besviken, på mig. If I could turn back time.

Men det går aldrig att göra något ogjort, det är bara att kämpa vidare och jobba sig upp igen. Tack till alla finfina människor som finns vid min sida även när jag INTE förtjänar det. Ni vet hur dumt allt är, jag vet hur dumt allt är, men vi vet också att det bara kan bli bättre nu. Och att det är meningslöst att stanna här. Men det får ta tid.

De senaste dagarna i mitt liv har alltså varit riktigt hemska. Men samtidigt så har det kommit mycket "bra" ur allt, om man får säga så. En nystart är vad som verkligen behövs efter... allt. För det har varit en svår väg att vandra, från allra första början.