Gårkvällen var mysig och rolig med fina vänner och ett nytt genispel. Vi tjejer vann naturligvis med hästlängder över boysen! Det känns som vi behöver nått svårare ;)

Just nu känns allt mest bara sjukt jobbigt. Jag vet att det är okej, men jag trodde faktiskt inte att jag skulle gråta som jag gör. Jag tycker att det är skitjobbigt och att det känns riktigt fel att M har sovit här inatt. Men vad ska jag göra när han varken har råd att bo på bb, och inte får någon mat där? Jag vill ju inte ha honom här nu, hur dumt det än låter. Men ni förstår nog hur jag menar. Fast jag kan ju inte låsa dörren när han kommer och vill äta, vila och prata av sig? För samtidigt måste ju även han få må bra. Det är jobbigt för honom med, det får man inte glömma. Och även om jag självklart vill finnas nära honom har jag bett om att han ska vara där så mycket som möjligt. Jag vill inte att hans pappaledighet ska förspillas på mig. Jag är prio tre, jag ska vara prio tre, jag vill vara prio tre. Jag hoppas att han förstår hur viktigt det känns för mig och att det verkligen blir så. Hur gör jag för att göra... rätt?

Nu ska jag städa och försöka tänka på nått annat, sen går jag upp till min fina familj. Äta, tvätta och kolla på hockey. Sen får vi se hur allt blir när kvällen kommer. Ajöss.