trettioårskrisen?

Usch. Jag vet inte, men det känns som att jag håller på att förvandlas. Åldersnoja deluxe. Kris!!! Står med ena benet sträckt bakåt, vill liksom krampaktigt hålla fast vid livet som 20-nånting. Men samtidigt är jag ju fullt jävla medveten om att jag snart lever mitt sista år som just 20-nånting... 

Och jag avskyr helt plötsligt att vara hemma. Får ångest av en oplanerad helg. Det är inte likt mitt harmoniska jag. Jag orkar inte hitta på något med barnen, vill liksom bara att det ska bli kväll så jag får lägga mig och lyssna på Håkan Hellström. Eller nått poppigt sliskigt från Norlie & KKV. Drömmer om att festa hela nätterna, smygröka, sova i trappuppgångar, åka bil skitfort och dunka hög musik, äta nudlar till lunch (och middag), gå barfota på nattvarm asfalt och skita fan i hur många timmars nattsömn jag behöver... Vill vara 20 år igen, med andra ord.

Samtidigt så vet jag ju att jag innerst inne har mognat. Tror jag. Ett tryggt liv med barn, hus, jobb, karl och allt det där. Älskar mina avkommor och alla som bor under samma tak som mig. Men ändå kan jag inte låta bli att sväva iväg i tankarna... 

Finns det någon expert där ute som kan tyda mina symptom? Är detta normalt? Går det över???

Helgen hemma har varit en låååång historia. Mattias har jobbat och jobbat och jobbat. Jag har vankat av och an här hemma och lyssnat på "mamma, mamma" mamma, MAAAMMAAA"... Tills jag bröt ihop och rymde. Till min egna mamma. Det fick bli så trots att jag helst av allt hade velat dricka vin och vara vaken hela natten. Men inga andra av mina jämnåriga vänner verkar uppleva samma kris som jag? Eller så är dom gravida, bor i stockholm, på gotland eller nån annan stans. 

Hur som helst räddade mamma mig med en kvällstur i bilen. Samt popcorn och film. Det släckte den värsta branden! 

Nu är det söndag och dessa kvällar är ändå rätt lugna. Imorgon blir det jobb. Är det inte rätt sinnessjukt att längta till jobbet mer än helgen? Jo, det låter ju förfan stört. Men så är läget nu. Får rysningar när jag tänker på när klockan är 08:00 imorgonbitti... Samling med bästa kollegorna. Mina 6 damer och en stackars herre! En hel timme med kaffe, prat, skratt och som alltid en hel del klagandes på alla män. Tycker faktiskt synd om vår nya kollega, en 24-årig kille som förmodligen aldrig kommer att våga skaffa vare sig kärring eller barn efter dethär. Tror jag ska ta upp mitt problem med gänget imorgon. Alla damer är över 30 år och kan nog guida mig. Det får bli måndagsmötet helt enkelt.

Annars då? Jo, barnen ligger och sover sött nu. Vi har kalasat för farfar idag, hämtat hem storebror Östlund, duschat, kollat på film och haft en rätt soft söndag trots min ostabila livssituation.

Men ny vecka. NYA TAG! 

(null)

(null)

(null)

(null)






Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0