NEJ! Jag lever. I allra högsta grad faktiskt. Livet pågår för fullt och jag har helt enkelt prioriterat bort typ allt onödigt. Ja, till och med städningen och "hemmaplocket" har fått ge vika för livet. Det går fört fort nu, tiden rusar och jag är kvar i maj nånstans. Inte helt optimalt såhär sista dagen i juni...

Så vad har hänt? Samos har hänt. Mattias och jag, på tu man hand en hel vecka på vackra Samos. Det var uuuuuunderbart. Sju dagar av sol, bad, sömn, god mat, mycket drinkar och egentid så det räckte och blev över. Barnen levde rövare hemma hos mormor och morfar. Körde slut på dom totalt. Men oj vad mysigt och roligt dom hade haft det. Hos mormor och morfar är det som hemma, fast borta. Busigt, mysigt och tryggt. Bara den vetskapen gjorde att jag och Mattias kunde njuta av vår resa till 100%. Tacksam! 

När vi kom hem bjöd juni på grönska, jobb, skolavslutning för Elias, fotbollscup, vardagsliv och midsommar. En härlig mix av lite allt möjligt... Men det har verkligen kännts som att dygnet haft för få timmar. När ska jag hinna med allt som jag tänkt? 

Nu kan det ju i och för sig bero på att jag faktiskt har prioriterat mig själv och min nya hobby rätt mycket med... Golf. Ja, nu har det börjats med golf igen efter en sisådär tre års uppehåll. Får nog tacka min kära kollega som peppat mig, hon spelar massor och man blir väl som man umgås sägs det? Men det är himla roligt att vara igång. Älskar det! Och en par gånger har vi lyckats komma iväg hela familjen utan att något större kaos. Bra hobby för hela familjen! 

Nu är vi som sagt i slutet av juni och jag inser att sommaren pågår för fullt. Mattias och barnen har just gått på semester/sommarlov, men jag jobbar en vecka till. En ynka vecka. Det känns att det börjar dra ihop sig... Längtar! Dessutom har vi inga storslagna planer eller tunga renoveringar på gång, utan vi ska försöka göra sommaren lugn och mysig bara. Det enda som ska göras klart här hemma är altanen som Mattias håller på att glasa in och isolera. Men snart så! 

Annars är livet som det ska helt enkelt. Men som sagt, tiden... Ska dock göra mitt bästa och försöka kika in här för att samla alla sommarminnen. Kanske lyckas jag, kanske inte. Men nu vet ni att jag inte 30-årskrisat ihjäl mig iallafall. Inte än!