November är här. Och snart förbi till och med. Gråa, trista och mörka dagar. Livet går på repeat, vardagen tar aldrig slut. Och det är väl då vi behöver mysa till det som allra mest?! Göra lite adventsmysigt när det är som allra mörkast. Novent. Världens bästa uppfinning! 

 

Så här hemma har julen börjat smyga sig fram. Det är nu man vill njuta! Granar, mysbelysning, stjärnor och hyacinter. Det gör iallafall mig på lite bättre humör i novembermörkret...

Annars då? Just nu är det söndag. Jag lyckades få till en snabb städning på förmiddagen, sedan blev det ett besök på båda julmarknaderna här i byn. Fick med mig både Elias och Edwin. Myspys! 

Det blev gofika, lotteri där både grabbarna vann ett hemligt paket och så köpte jag mig en fin granriskrans och en tomte. Bara lite snö som saknas nu, sen är jag i rätt stämning! 

På eftermiddagen blev det ett premiärdopp i vårt nya utebadkar. Väldigt varmt och mysigt! Tänker mig att det kommer att bli ännu mysigare i vinter när det är kallare och snöigt. Det var nog ingen dum idé från Mattias det där...

Nu har Elias åkt hem till sin mamma och vi andra har gjort oss redo för söndagsmys. Elsa har redan somnat så vi får en lugn och lång kväll. Behövligt innan en ny vecka drar igång! 

Ska nog lägga mig tidigt ändå och klura på lite julklappar. OCH sortera färdigt leveransen av jultidningarna. Elias och Edwin sålde för första gången i höst och lyckades nå upp till en dator och en surfplatta. Nöjda kids! Men nu blir det en del jobb med att lämna ut allt till alla.... 

Längtar tills det är klart så jag kan börja fokusera helt på julklapparna. Har inte ens börjat med det än vilket är SÅ olikt mig. Brukar nog vara hyfsat klar den här tiden annars. Har dock ett litet hum om vad barnen ska få, och i år är året då det inte ska svämma över med klappar under granen. Nu ska jag skärpa mig! 

Höst, höst, höst. Jo, jag tycker att det är bra mysigt med hösten. Men när man är mitt upp i småbarnslivet så medför det såklart lite mer än bara tända ljus och soffmys... Det är vardagslivet som ska börja fungera igen efter sommarledigheten, det är rutiner, det är middagar, det är sjukdomar, det är få lediga dagar och det kan faktiskt kännas rätt tungt ibland. 

Men det blir vad man gör det till. Våran höst började iallafall bra! På jobbfronten började vi med kickoff. Så jäkla trevligt, vilka kollegor jag har! Underbart. Sedan blir det en tuff höst på jobbet, många krävande utbildningar. Först har jag fått gå en taktil-utbildning. Väldigt spännande! Så i december, efter projekttid och examen, är jag förhoppningsvis utbildad beröringspedagog. Sedan är det fler långa utbildningar jag har blandat in, så det har varit tufft att orka med... Men det är ju samtidigt roliga grejer. 

För barnen går det bra i skolan/förskolan. Det känns toppen! Men trots att vardagen dragit igång försöker vi hinna med lite annat på dagarna. Det har blivit några eftermiddagar i skogen. Plocka svamp och Rönnbär! Edwin är en hejare på att hitta svamp så han följer gärna med till skogen. Svampförrådet börjar bli välfyllt inför vintern nu! 

Sedan har vi varit på lyskväll runt dellen, och såklart besökt marknaden! Elsa fyllde ju 2 år också, så då blev det kalas såklart. Och jag har fått min efterlängtade tatuering! Med barnens födelsedatum. De datumen som förändrat mitt liv och gjort det till det allra bästa.

Efter september sa det bara swish. En grå höst som regnat bort. Vab-dagar som avlöst varandra... Det är inte klokt vilken otur vi haft i höst. Eller framför allt Edwin. Min lilla olyckskorp. Först drabbades han av lunginflammation, var riktigt dålig i över två veckor. Men tillslut fick han rätt medicin och blev piggare. Lagom tills att han var frisk råkade hade skära sig på en svampkniv vilket resulterade i 5 stygn i tummen. Hua! Men vilken kämpe han är!

Dagen efter han äntligen fick ta bort stygnen i tummen hände en olycka i skolan. En hylla välte över Edwin och han fick den precis på tårna. Tillbaka till akuten... Där visade det sig att han fått en spricka i stortån. Ja, herregud vad han fått utstå mycket i höst. Nu får det vara bra! Tur att han även fyllt år och har haft två roliga kalas som vägt upp allt det tråkiga. Tänk att han är 6 år nu, min lilla fina Edwin! 

Det här med att få tiden att räcka till är dock svårt... Det här inlägget började jag med i slutet av september, och har skrivit på lite då och då. Så ni fattar, livet bara går och går och går!