it's getting so hard now

Marlene var nyss har och tog ett farväl, imorgon åker hon tillbaka till sitt liv nere i stockholm. Och det känns som att vi fått alldeles för lite tid tillsammans. Men jag ska resa ner så fort jag får tid och råd. Det ska jag. Det behöver jag. Hon är alltid HON.

Och hon har nog rätt i det hon säger. Jag kan inte göra nånting. Jag kan inte göra så att det känns bättre... Det är som det är, även om jag önskar att det var på ett annat sätt. Men har man gjort ett val så får man helt enkelt stå för konsekvenserna.

men ja, det är jobbigt när saker kommer fram som gör att man känner ännu mer smärta med en person, från att ha trott på en lögn till att få veta hur det ligger till...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0