Hujeda mig!       Att åka till Ljusdal ikväll var inte det enklaste jag gjort i mitt liv. Men så fort jag kom nära Ljusdal slutade det att snöa. Det slutade bli halt. Det är något magiskt med stället? Hur som helst, det var underbart att få träffa bästaste Marlene.

Men det tog ett bra tag att förstå att vi verkligen var tillsammans igen. Vi satt och sneglade på varandra i bilen. Och kollade lite oskyldigt bort när den andra tittade tillbaka. Fniss. Titta igen. "Får jag ta på dig?". Blundade lite. "Är det verkligen DU?".

När vi kom till Forsa [oskadda tack och lov] blev jag bjuden på pizza hos Marlenes pappa. Det var kanske den godaste hemmagjorda pizzan jag ätit? Men nu: sovdags.