Inom loppet av bara några timmar inträffande igårkväll två saker som jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta åt. Det var konstiga saker,       som inte ska hända.

Jag har som sagt ett litet problem när det gäller att inte smutsa ner mina mattor. Och igår gick jag in köket. Tittade på papperskorgen, förde handen mot min mun och tog ut snusen. Jag tänkte verkligen att jag den här gången fan inte ska slänga den på mattan. Och jag placerade den så fint i papperskorgen. Jag såg med egna ögon där den låg. Det här blev bra, tänkte jag och nästan klappade mig själv på huvudet.

Ett tag efter gick jag in i köket igen, och ser något som ligger på mattan. Jag sätter mig på knä och tar upp det som jag förmodar är ett ruttet löv från min blomma. Det var en använd snus. Och en nyskapad fläck. Jag fnittrade och vände på mattan...

Hur fasen gick det till? Och det blev ju ganska läskigt när jag försökte klura ut det.

Någon timme efter det höll jag på att göra mig själv blind. Jag öppnade som vanligt mitt badrumsskåp, fuktande en bomullstuss med det jag trodde var eye makeup-remover. Men jag upptäckte ganska snart, när jag närmade mig ögonen, att något var på tok. Det började rinna ur både ögon och näsa. Det snurrade till lite i hjärnan. Och tacka fan för det,          när jag dränkt bomullstussen med aceton.

Då skrattade jag samtidigt som jag grät. Bokstavligt talat. Tur att jag lever ensam!