Hela gårdagen vill jag helst glömma bort. Allt var superjobbigt. Jag kunde riktigt känna hur jag var påväg       ner. Jag kunde liksom ta på allt som var åt helvete.

Men en dålig eftermiddag blev faktiskt en rätt mysig kväll. Jag följde med pappa till hans kompisar och världens sötaste baby som fick mig att glömma allt det dåliga. Världens snällaste och lugnaste flicka. Nu vill jag också ha barn! Jag känner att jag är redo [att jag är fattig och väldigt skör spelar ingen roll?]

Men nu ska jag snart åka och jobba. Och faktiskt ska det bli underbart! Det gör så himla mycket att få jobba med människor man trivs med. Kvällen är ett frågetecken.