lay the blame on... luck

Jaha, då fick man inte sova längre idag heller. Men jag gillar att Emilia ringer och väcker mig, för eftersom käften går i ett på henne blir det sen omöjligt att somna om. Och det behöver jag i mitt liv. Jag behöver Emilia i mitt liv. Det tror jag redan att hon vet eftersom jag följt efter henne enda sedan vi låg på bb. Flyttade hon, flyttade jag.

Natten blev sen, några random elkillar tog sig in i min lägenhet med en huvudnyckel. Ofta man gör så då? Herregud, vi fick inte ut dom förens runt fyratiden inatt. Hårt liv.

Fast nu kanske det inte var riktigt så heller, men dom var helt klart INTE värd något tilltugg till téet. Hihihi. Men nu ska jag äta frukost som jag längtat efter sedan igår ...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0