Imorgon har det gått ett helt år sedan vi fick träffa vår lilla Elsa för första gången. Och jag minns det som igår, för det känns verkligen som att det bara var ett litet tag sedan. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen, klyschigt nog... 

Elsa min Elsa. Som inte hade tid att vänta på den beräknade dagen, utan fick för sig att överraska oss elva dagar tidigare. Helt utan förvarning! Och fort gick det... Jag hann knappt komma in på bb innan krystvärkarna var igång. Så smärtlindring var ju bara att glömma. Minns att jag förtvivlat frågade "hon är stor va?"  mellan krystvärkarna. Och det var hon ju, en rund och go tjej på 4275 gram till sina 52 cm. Det vackraste vi sett! 

Elsas första tid i livet var verkligen en drömmig tid i jämförelse med Edwins första (kolik)månader. Elsa sov sov sov och sov konstant den första tiden. Amningen funkade bra, hon var en nöjd tjej och hängde liksom bara med. Men det gick alldeles för fort... Jag känner nu i efterhand att jag inte hann njuta lika mycket av den första tiden som jag faktiskt gjorde med Edwin. Fast det har väl sina skäl, då var jag ju väldigt ofta ensam med honom. Elias var hos oss varannan vecka och dom veckor han var hos sin mamma var det ju bara jag och Edwin liksom. Nu med Elsa var vi ju helt plötsligt fem i familjen och jag hade alltid ett eller två barn till att ta hand om. Men det har verkligen inte varit så tufft som jag föreställt mig. Elsa har som sagt bara hängt med och varit nöjd med livet. 

Det har ju hänt en massa roligt och spännande i hennes utveckling under det här året. Jag minns att hon var ganska tidig med att sitta, men det här med att krypa var lite svårare... Hon kan än idag inte krypa "riktigt" utan hoppar istället fram med benet och rumpan. Men fort går det, och det är ju huvudsaken! 

Hon har varit väldigt "med" enda sen start. Tidigt lärde hon sig vart klockan är, vart lampan är och kunde visa hur stor hon är. Hennes bröder är verkligen de största idolerna i hennes liv och dom är fantastiska med henne. Varje morgon kommer dom och pussar henne godmorgon det första dom gör. 

Nu, såhär dagen innan 1-årsdagen måste jag nog inse att min lilla bebis verkligen blivit en stortjej. Hon kan så mycket och har utvecklat sin egna lilla personlighet. En envis brud med humör! 

De första stegen tog hon fyra dagar efter 11 månadersdagen. Små stappliga steg. Och alla tänder som vi väntat på så länge börjar äntligen kika fram! Just nu är det två stycken på gång i underkäken. Ja, tänk att första tanden skulle dröja enda till drygt 11 månader! På nätterna sover hon hyfsat bra. Somnar i sin säng mellan 19-20 nångång, sedan vaknar hon oftast på natten och vill ha välling. Av ren bekvämlighet får hon sedan sova mellan oss resten av natten innan hon gör morgon vid 07-tiden. 

För det mesta är hon en väldigt nöjd och glad tjej, våran Elsa. Hon älskar musik, att dansa, katter (ja alla djur) och böcker. Hennes senaste favorit är Pippi Långstrump, både på tv och i bokform. 

Hon försöker att prata och har skafft sig sitt egna lilla ordförråd. Mamma, pappa, titta, där, ta-ta (tack tack), tit-tat (tick tack), boh (boll) och så har hon börjat säga Lia (Elias). Nyligen började hon även att säga mäh när hon ser något. Och så säger hon "bo"  och slår ut med armarna när någon/något är borta. Så gulligt! 

Vi har inte varit på någon 1-årskontroll ännu, men till veckan är det dags och då får vi se hur stor hon är. Annars flyter livet mest bara på tillsammans med Elsa. Vi kämpar för tillfället med sovstunderna på dagarna. För ett tag sedan slutade vi med em-tuppluren, men sedan kom tänderna och en förkylning och ställde till det. Så nu blir det två powernaps om dagen igen, vi kämpar vidare... Även maten är ett svårt kapitel eftersom hon inte har några tänder att tugga med än. Det blir mest puréer, men ibland äter hon våran mat om det är lättuggat. 

Imorgon fyller hon alltså 1 år. Det ska såklart firas med tårta, ballonger och presenter! Vår älskade lillasyster som verkligen har gjort vår familj komplett. Underbara Elsa ❤️