Jag har utmanat mig själv i en fyra dagars vattenfasta. Vilket alltså går ut på att leva på enbart vatten i fyra dygn. Ingen mat, inga soppor, ingenting. Kaffe är okej (thank god) också har jag druckit té och lite lite buljong för att få i mig salt. 

Varför denna fasta? För mig handlar det om en nystart, ett sätt att rensa ur kroppen på all skit och börja om på nytt. Låta kroppen vila och fokusera på annat än bara mat. Det är ju faktiskit så att 80% av kroppens energi går åt till att smälta all mat vi äter. Så vad händer då när kroppen inte har någon mat att smälta under några dygn? Den får tid att vila, läka och "starta om" alla organ. 

Hur har det gått då? Jag är just nu inne på slutet av dag tre. Jag har alltså inte ätit något sedan i söndags. Galet egentligen. Första dagen gick okej. Jag var lite hungrig kring lunch, men sedan försvann hungerkänslorna helt. Andra dagen var jag inte ett dugg hungrig, utan kände mig pigg och fräsch. Tog till och med en promenad. När jag skulle sova kände jag dock ett litet sug i magen, men det vara det lilla. 

Idag, den tredje dagen, har det varit tufft psykiskt. Inte för att jag varit hungrig, men jag har tänkt mycket på mat. Plus huvudvärk på det. Men det ätgärdades snabbt med mer vatten (och glasögon). Det gäller verkligen att dricka massvis med vatten, gärna 2-4 liter om dagen. Och igårkväll blev det nog för lite vätska, därav huvudvärken... 

Men jag är verkligen SÅ imponderad av vad kroppen klarar av. Precis i skrivande stund är det 24 timmar kvar av fastan, och jag är som sagt inte hungrig än. Har alltså fastat i över 72 timmar nu. Kroppen har redan tagit alla kolhydrater och en del protein och omvandlat till energi, och nu har den börjat använda fett som energikälla. Coolt hur allt funkar! 

Jag har orkat med vardagen som vanligt här hemma. Även om jag nog dragit ner på tempot för att ha den mesta energin till barnen. Jag känner direkt när det är dags för mer vatten eller lite vila i soffan. Då är det bara att lyssna på kroppen! (Skulle jag ha känt mig svimfärdig eller helt slut så hade jag såklart avbrytit fastan). Jag har även frusit rätt mycket, går omkring i kofta hela dagarna och virar in mig i en varm filt om kvällarna.  

Annars har den största utmaningen varit att laga mat till resten av familjen, samt att sitta med vid bordet och titta när dom äter. Baconlindad köttfärslimpa med feta ost till exempel, det var tufft... Men jag är stolt över mitt psyke. Vad stark jag är, det kunde jag aldrig tro! Däremot svävar jag iväg rätt ofta och tankarna hamnar på olika maträtter. Vad vore godast att äta just nu? En macka, mannagrynsgröt, lasagne, pizza, potatismos, köttgryta, yoghurt, omelett, våfflor eller spagetti och köttfärssås? Ja de flesta maträtter lockar mig nu... 

Tanken är att börja äta lite på torsdagkväll. Kanske lite naturell yoghurt för att få igång magen, och därefter lite kolhydratfattig kost. Sedan går jag tillbaka till "mitt vanliga" vilket innebär att äta normalt fem dagar i veckan, äta max 500 kalorier två dagar i veckan och sedan unna mig godsaker på helgerna. Längtar efter att få prova Marabous nya smak!

Livet i övrigt är inte så spännande just nu. Vi lunkar på i vardagen... Fast Edwin var ju på sin första fotbollsträning igår. Mammas stora kille! Det tyckte han var superroligt, och gud så duktiga alla 4 och 5-åringar var. Kände mig alldeles varm i hjärtat när jag satt och tittade på. Både jag och Mattias var där. Elsa hade tur att få gå en vagnpromenad med morfar under tiden! 

Annars har dagarna som sagt bara bestått av vardagssysslor så som tvätt, städ och matlagning. Någon promenad och en cykeltur med Edwin. Utehäng i den varma solen. Och äntligen penséer i krukorna på bron! 

Men nu ska jag lägga mig och ladda för den sista fastedagen. Enligt vad jag läst om ska det inte vara några problem dag fyra. Idag har varit den jobbigaste dagen för mig, psyket har sviktat lite. Det här fixar jag! 💪🏼✌🏼👊🏼