Vi inledde istället veckan med extrem trötthet och snoriga näsor. Vi klev ändå upp med tuppen eftersom Elias skulle till skolan. Utflyktsmåndag! 🌲

Edwin och jag lullade sedan på här hemma bara. Jag var extremt slut och matt i kroppen, så det blev mest vila för min del. Lilleman donade på med sitt. Tänkte att han skulle inse hur tråkigt det egentligen är att vara hemma med en höggravid och trött mamma, men icke... Istället säger han "jag tycker bara om att vara hemma med dig mamma, hela tiden" ❤️

Vi fick iallafall besök av gammelmormor som livade upp stämningen en aning. Men åter igen fick jag bevisat att det är någonting med Edwin nu, en period som är extra känslosam för honom... Han har alltid avgudat sin gammelmormor och alltid velat vara själv med henne. Gärna kört bort morsan, aldrig brytt sig om jag åkt iväg osv... Så vi föreslog nu att jag skulle hämta Elias på skolan själv, medan gammelmormor stannade här och lekte med Edwin. Men nej, aldrig i livet. Då kommer den där paniken i ögonen, tårarna som rinner och fraser som "jag vill vara med dig jämt" och "jag kommer sakna dig mamma" upprepas gång på gång medan han blåhåller kring benen. Älskade lilla Edwin... Alldeles som att han är rädd att jag inte ska komma tillbaka. Han känner nog på sig att en förändring är på gång, mer än vad vi tror. Så därfär känns det extra viktigt just nu att ge honom vad han behöver. Han behöver inte dagis 15 timmar i veckan. Redan när vi började prata om dagis igår fick han panik och blev ledsen. Jag trodde att dom där 15 timmarna i veckan skulle vara för Edwins skull, för att han ville det. Han har ju alltid älskat det. Men inte nu, nu behöver han något annat... Det händer massor i hans liv just nu. Storebror har börjat på skolan och ett nytt syskon är på intågande. Han vet att jag är hemma på dagarna nu och att både jag och bebis ska vara hemma sen. Fast hur mycket förstår man egentligen som (snart) 4-åring, när det handlat om allt detta? Visst, en bebis. Men resten är nog svårt att föreställa sig... Märker iallafall på Edwin att han är orolig, ängslig och extra uppmärksam nu. Vartenda steg jag tar: vart ska du mamma? 

Efter ett enskilt prat igårkväll med både Elias och Edwin om det nya syskonet blev det väldigt tydligt att dom känner helt olika inför allting. Elias sa med egna ord att han vet att det nya syskonet inte gör så att vi glömmer honom. Och då förstod jag att Edwin nog känner precis tvärtom. En rädsla för att förlora mamma och pappa... Elias var så klok och sa så bra saker, medan jag typ grinade mig igenom samtalet. Jag frågade om Elias skulle bli ledsen om Edwin fick vara hemma på dagarna medan Elias är på skolan, men nej det skulle han inte. Så länge som Edwin höll sig på avstånd från hans rum. Älskade storkille, det lät liksom så självklart att det var skola som gällde för honom oavsett vad lillebror gör. Är sååå glad att han trivs bra, och att det är korta dagar och veckor det handlar om. Samtalet med Edwin blev mest grin... Gör ont att se sitt barn vara så ledsen och uppriven. Nej, det blev ett enkelt val. Vad Edwin behöver just nu är 15 timmar extra med sin mamma, istället föt 15 timmar på dagis. Så tillsvidare får han vara hemma, hur länge han vill. Det är bara att ringa till dagis om han ångrar sig, för då är han välkommen att prova igen. Ett val som känns helt rätt ❤️

Ja, det var en rätt omtumlande eftermiddag med många känslor här hemma. Lägg till extrem trötthet för morsan med. Grabbarna spelade spel med pappsen, tittade på film och lekte på övervåningen. Rätt mysigt att ligga och lyssna på från sovrummet... Till middag orkade jag ändå sno ihop en god köttfärssås och till kvällen blev det till och med nybakade scones till kvällsfika. Mysigt värre! Elias blev mer och mer hängig under kvällen med snorig och täppt näsa och glansiga ögon. Han drack en kopp té innan läggdags, sedan snarkade han ikapp med lillebror i rummet intill. Godnatt skatterna... 

Imorse tog bröderna bus sovmorgon till 07-tiden, sedan kom dom ner till vårt sovrum och myste ner sig bredvid mig. Elias sa igårkväll att han minsann INTE skulle vara hemma från skolan trots allt snorande, men imorse kände han nog att förkylningen hade besegrat honom. Vi sjukanmälde honom för resten av veckan så att han får kurera sig riktigt. Han beskrev själv att huvudet kändes "tungt" så han kanske blir riktigt knockad av dessa baciller. Vi hoppas dock att han är pigg imorgon på förmiddagen så vi kan åka till skolan fram och tillbaka och vara med på klassfotograferingen. Det hoppades fröknarna också att han skulle orka! 📸

Tyvärr är det inte bara Elias som känner sig risig. Även jag tycks ha fått tillbaka snoret och värken i kroppen. Känner mig helt utpumpad på energi och ork. Efter frukosten kröp vi alla ner i sängen igen och tittade på Sunes jul medan regnet öste ner utanför fönstret. Mys! Är välsignad med två barn som håller sams och leker på övervåningen just nu. Men då och då kommer dom ner och vilar en stund. Ja, det här får bli en riktig hemmamys- och kurera-oss-vecka. Nu samlar vi ork och kraft så att vi kan ta emot vår nya familjemedlem snart 💖