Jag har konstigt nog alltid haft ett (för mig) stort gäng läsare som jag nästan aldrig haft någon koll på. Vissa perioder fler. Typ när "helvetet" brakade lös i december 2010 då jag och Mattias träffades. Min jobbigaste period att läsa om faktiskt, det ilar fortfarande i hjärtat av att läsa, även om jag kan se tillbaka på den tiden med andra ögon nu. 

Idag har jag funderigar på om jag ska låsa bloggen, enbart för mig själv och mina nära och kära. Eller om jag ska fortsätta att exponera vår vardag till folk jag kanske inte känner men som endå vill läsa av någon anledning? Jag har inga länkar ute till min blogg, delar aldrig adressen. Men ni finns här ändå. Kanske enda från början? En del av mig vill ha det privat pga att jag har noll koll på er, medan den andra delen vill ha det som vanligt. Dela med mig av vardagsmys och vardagskaos som jag alltid har gjort. För jag vill verkligen tro att alla ni som läser här inne gör det för att ni kanske känner mig, är nyfikna, känner igen er i olika situationer, blir inspirerade, glada eller bara har det som en fin vana i vardagen att läsa om vårt liv. För det är därför jag vill dela med mig. För att det känns som att ni är en liten del av mig. Jag vet att det är lönlöst att be om kommentarer där ni berättar vilka ni är... Men om ni träffar mig, berätta gärna om ni brukar hänga med mig här inne. Skicka ett sms, lämna ett pm på facebook... ❥