Well well, det är bara att försöka hänga med så gott det går. Att hålla reda på dagarna till exempel. Imorse hade jag tisdag i huvudet. Men sen insåg jag att det inte riktigt stämde, så dagens schema i huvudet fick snabbt bytas ut mot det rätt. Kvällsjobb var det ja. Och Edwin skulle lämnas på dagis runt 12-tiden. Klart så långt... 

Men när vi skulle klä på oss på morgonen upptäckte jag tre små röda prickar på lillemans mage/rygg. Vattkoppor!? De verkade inte klia och hans allmäntillstånd var inte försämrat, men ändå... Man vill ju inte riskera att smitta ner en hel förskola. Efter samråd med min kära moder bestämde vi att jag skulle lämna honom hos henne istället, han hade nämligen en övernattning hos bästa mommo och morpar inatt inplanerad sedan tidigare. Vi har vikariebrist på jobbet dessa dagar (känns konstigt att jag inte räknas som rekryteringsvikarie, fast än jag ändå liksom är det) så att vabba var inte optimalt. 

En härlig kväll på jobbet. Som alltid. Älskar älskar älskar dethär. Ja, jag älskar alla snälla och tacksamma ungdomar. Jag älskar att vara en del av teamet. Jag älskar att lilla jag kan göra stor nytta, att jag kan vara en del av den viktiga integrationen. Att hjälpa och finnas. 

Ikväll har jag även fått uppleva min första Judo-träning. Som åskådare tack och lov. Men ärligt talat var det nog sista gången. Såvida inte barnen kommer på att dom vill börja med det... Hoppas inte! Snark. Mitt sällskap höll med och vi sprang ut till bussen så fort träningen var slut. Resten av kvällen har varit lugn och mysig på boendet. Lite städ, plock och prat bara. 

Nu är jag hemma och har krupit ner i sängen. Känns tomt eftersom jag vet att Edwin inte ligger i sin säng. Men oj vad skönt det ska bli med sovmorgon, och väldigt behövligt inför morgondagens nattpass. Ska kika på lite Greys Anatomy och bara känna mig nöjd över livet en stund nu. En fin känsla!