work work work
Idag har jag jobbat. Utan nässpray. Vilket resulterade i att min stackars hjärna knappt fick något syre. Tyckte så synd om lillhjärnan (och mig själv) hela dagen... Turligt nog jobbade jag med Karin och vi hade ett lugnt pass, dessa två kombinationer gjorde verkligen livet lättare. Hon lyckas alltid lura i mig fikabröd eller bakelser vid det obligatoriska 14:30-fikat. "Banta kan vi göra en annan dag, ÄT" säger hon och spänner ögonen i mig. Jag vågar såklart inte säga emot. Mucka aldrig med din föredetta svärmor! Närå, vi stöttar varandra i vått och torrt när det gäller bakelser och annat gott. Äter du så äter jag, det här är vi ta mig fan värda! Och så fnissar vi och slickar oss om läpparna.
Min fina mamma och sambo.
Nu är jag hemma och känner mig mer död än levande. Förbannade förkylning. Inte hann jag pussa på min lilla son heller, han sover och jag vet att det vore jäkligt dumt att väcka honom. Vi får ju ses imorgon en stund innan dagis och jobb.
Kvällen då? Ja, träna går ju fetbort. Jag kommer ju typ aldrig kunna komma i form? Vi är sjuka hela tiden, och när man är sjuk vet väl alla att det är tillåtet att frossa i godsaker dygnet runt. Det är ju lag på det. Så jag är väl helt enkelt tvungen att göra lite gofika nu och lägga mig framför teven. Jäkla skitregler...
Kommentarer
Trackback
