Förkylningen jag gått och känt av i en vecka slog till på allvar. Den bröt ut, som det heter på sjukspråk. Fast det kanske är lika bra, det är ju nästan värre att känna sig halv-sjuk? 

Jag har iallafall pinat mig igenom dagen och fått någorlunda mycket gjort. Barnen har varit på dagis, så jag har börjat fila litegrann på min slutuppgift i skolan. Har även kört ett behövligt tvättmaraton, klippt ihop en ny film på barnen och druckit té med Carolin. 

När klockan var 13:30 ville jag inget annat än att stupa i säng. Men så kom jag ju på att man faktiskt inte har tid att vara sjuk när man har barn. Det finns liksom inte med i planeringen, jäkligt slarvigt ändå av dom som kom på dethär med föräldraskap. Tänkte dom på oss föräldrar som maskiner eller? Äh, smörj med lite olja och sparka igång så ångar dom på som vanligt... Ja jag hade inte så många andra val än att hämta barnen på dagis. Först lillebror, sen storebror. 

Medan jag körde hemåt med nedsjunkna axlar så plingade det till i telefonen. Min nya iphone 6s fanns att hämta på ica! Jabadabado. 

Eftermiddagen har alltså gått åt till att skratta oss kissnödiga av Snapchat's faceswap-filter. Tänk vad jag gått miste om så länge! Och nu vet jag en sak. Även om jag tycker barnen är det finaste som finns, så skulle jag aldrig vilja byta ansikte med dom i verkligheten. Nej bevare mig väl... 

Förutom att vi legat på golvet i en enda stor skratthög har vi även lyckats få i oss middag, byggt pussel och kollat på den nya filmen på barnen. Myspys! 

Nu sover hela familjen förutom jag. Har väl fullt upp med att lära känna min nya lilla bebis förstår ni väl. Det är mycket som ska fixas innan det känns bekvämt.