Idag på jobbet har jag fått lära mig en ny grej av chefen. Jag har fått lära mig att knyta en rosett, på riktigt. Jo det är sant, jag är snart 26 år och knyter fortfarande rosetter som barn gör. Ni vet, två öglor som man knyter ihop. Jag hade inte ens en susning om hur en "riktigt" rosett skulle knytas. Sussa fick skrattanfall och gav sig inte för ens jag hade lärt mig på "vuxenvis". Jag lyckades, men kommer nog fortsätta att göra på mitt vis. För sån är jag, gör som jag vill bah. 

Vill ni veta något mer jag inte kan? Ja det är klart ni vill. Och jag delar mer än gärna med mig, så att ni får skratta lite och känna er bra. Okej... Jag kan inte simma riktigt. Mitt ena ben hänger inte med, jag kan liksom inte styra det. Ser fullkomligt galet ut. Jag kan heller inte hjula, har aldrig kunnat. Det är nånting med benen tror jag, dom lever sitt egna liv. Mer då... Busvissla? Knappast. Ja, sådär dålig är alltså jag. Så dålig att jag inte ens kan äta köttfärssås med klumpar. DET är dåligt. En gång i tiden var det så illa att mamma var tvungen att använda stavmixer för att släta ut köttfärssåsen innan jag kunde äta. Det gick bara inte annars. Jag kräktes typ. Idag är det lite bättre, har jobbat på mitt handikapp, och jag använder inte längre stavmixer. *Känner mig vuxen*

Nu är det som sagt torsdagkväll. Har hunnit pussas och kramas med Edwin som jag inte träffat på ett dygn. Han sov nämligen hos mormor och morfar från igår tills idag. Det resulterade i att jag har fått sova som en stock inatt, sovmorgon till 08:00 blev det dessutom. Ja, det är sovmorgon för en mamma. Efter morgonkaffet drog jag till med en storstädning med musik på högsta volym. Sedan belönade jag mig själv med en stunds vila på balkongen, med solen i ansiktet. En härlig natt, morgon och förmiddag med andra ord. 

Nu är det hockey och soffhäng som gäller, sedan blir det sängen bums. Det är väl en dag imorgon också antar jag!