Det började med att vi fick stå mitt ute i vägen typ, efter en lång bussresa. Framför oss såg vi hundratals människor som stod i kö för att ta sig in till flygplatsen. Och där stog vi, längst bort ute i den heta luften med all packning... Barnen var trötta och tyckte det var varmt, och vi fick veta att det ena bagage-bandet hade gått sönder. En timme i en kö som inte verkar ha något slut är inte roligt...

Tillslut fick vi komma fram till skuggan utanför ingången. Kände att det äntligen var nära, men tji fick vi... Inne på flygplatsen var det ännu mer kaos. Ringlande köer överallt. Köer som knappt rörde sig framåt... Hur länge stod vi? Två timmar? Varmt och svettigt, dessutom fick Edwin för sig att somna precis där. Tungt! Hittade tillslut en bänk som vi satte oss på medan de andra köade till incheckningen. Mattias lyckades hitta ett ställe att köpa toast på, så vi fick lite energi...

Lagom tills att vi äääntligen kom fram och fick lämna resväskorna hade lilleman vaknat, vi alla hade hunnit tränga oss in på toaletten och barnen hade fått i sig lite macka och vatten. Kunde pusta ut lite, enda tills vi stod i kontrollen vid handbagaget. Då ropades det ut att det var sista påstigningen på planet till Arlanda. Ja, vi var drygt en timme försenade... Så det blev till att springa! 

Väl på planet kunde vi äntligen andas ut. Vi kom med till slut. Flygresan hem gick bra. Barnen har verkligen varit superduktiga! Vi pysslade med lite av varje... Rita, leka och sitta med surfplattan. Och så lite god lunch + godis. Vips så var det dags att landa! 

Herregud vilken skillnad det var på Arlanda mot för i Kreta. Allt gick så smidigt. Ja, det var ju krångel på Chanias flygplats på ditresan med. Fick vänta i en evighet på väskorna där... Men nu fick vi väskorna på en gång, och en buss hämtade upp oss och skjutsade oss till bilparkeringen. 

In med allt i bilen och köra mot ett matställe. Det blev Burgerking. Påfyllning i magarna, toalettbesök och ett stopp på en mack för att tanka och köpa vatten. Sen blev det gasen i botten hem! Barnen var vaken bra länge men sov sista biten. Är så himla stolt över dem, inte nå gnäll eller grin på hela dagen. Trots lång bussresa, flygresa och sedan bilresa. Och stress, kaos och värme. Dom har verkligen funnit sig i allting och skött sig exeplariskt. 

Väl hemma vid 21:30-tiden var det bara att bära in en sovande Edwin. Elias vaknade och fick äntligen träffa sin efterlängtade mamma som kom hit och hämtade honom på en gång. Lite mamma-tid behöver han nog nu innan han kommer till oss på söndag igen. 

Huset stod kvar och det var ljuvligt att komma hem till ordning och reda. Mormor hade även ställt en bukett syrener på köksbordet. Ja dom blommor ju för fullt nu! Mattias skyndade sig att klippa gräsmattan medan jag packade upp resväskorna. Så skönt att ha allt uppackat. Nu är det bara den där tvätthögen på typ 3 meter som ska åtgärdas... 

Men den får bli imorgon och på söndag. Nu har vu precis duschat och krypit ner i sängen. Våran gudomligt sköna säng. Kommer sova som en prinsessa inatt. Tyvärr måste jag kliva upp tidigt för ett arbetspass på Dackås. Om jag har lust? Knappast... Men det är sista dagen. Sen har jag bara mitt nya jobb att sköta! 

Nåja, nu somnar jag snart. Trött men otroligt lycklig och tacksam. En underbar vecka har vi haft, men bästa människorna. Älskar er!