jag kan om jag vill

Ytterligare en bra dag har passerat. Herregud, livet bara ler mot mig nu. Jag som tyckt att livet bara hånflinat mot mig hela vintern, men nu börjar jag äääntligen att se lite ljus i tillvaron. 

Så, vad har hänt idag då? Barnen har varit på dagis och jag har pluggat. Jag har suttit fast sjukt länge i en klurig uppgift, men idag gav jag mig fan på att klara den. Och som fingrarna glödde! Jag fixade det. Jag kan om jag vill. 

Efter att jag skickat in uppgiften (den nästsista av utbildningen!) så belönade jag mig själv med ett pass på löpbandet. Det gick bra och tiden flög iväg. Kanske för att jag hela tiden stirrade på min ena sko eftersom skosnöret gått upp. Men att kliva av löpbandet och knyta skon är lika med döden. Det alternativet funderade jag inte ens på. Säg det inte till nån, men jag försökte faktiskt sparka lite lätt med foten i hopp om att skon skulle knyta själv... Det gick inte. Så jag sprang med skosnöret fladdrandes runt benen hela tiden, lite farligt och dumt kanske. Men sån är jag. Högrisktagande. Orädd. Spelar med livet som insats. Ja, till och med min mormor tycker att jag rycker på axlarna för ofta och oroar mig för lite. Hon har nämligen sagt att Mattias (hönspappan nummer ett) är bättre lämpad som förälder än vad jag är. Va? Men det bryr jag mig inte om. Dom två kan ha sin lilla säkerhetsklubb för sig själva. Mormor vill att barn som går i trappor ska ha hjälm, och Mattias skruvar fast alla fristående möbler i väggen utifall att dom skulle "få för sig" att välta. Ja ni hör ju. Låt dom hålla på bara...

Resten av min ensamma (och dyrbara) tid ägnade jag åt att duscha, tvätta och vila. Sedan hämtade jag Edwin på dagis. Han blev ovanligt glad när jag kom. Kanske lite lättad, eftersom jag råkade säga att "mamma kommer och hämtar dig imorgon" när jag lämnade honom imorse. Usch, stackars barn. Han kanske hade gått runt och trott att han skulle övernatta på sin hårda lilla sovmadrass... 

Eftermiddagen har bara swischat förbi känns det som. Vi har varit ute, lagt pussel, lagat mat och fått ett snabbt besök av min mamma. Hon kom med kläder till barnen igen, vi tackar och tar emot. Det är dyrt att vara mormor, hehehe. 

Nu är det kväll och jag har haft min heliga fikastund efter att barnen somnat. Men nu ska jag krypa ner i sängen och planera morgondagen. Vet att det behöver städas, men vi får se om jag har nån lucka över för det i min fullspäckade kalender. 





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0