Här hemma har vi sjukstuga igen. Som ungegär 97% av Sveriges befolkning denna månad? Snor och hosta omvartannat. Men det är under kontroll, han är sådär lagomt sjuk så att det nästan är mysigt att vara hemma. När kramar, glass och soffhäng är bästa medicinen! 

Vi har alltså inte gjort något vettig idag. Mest lagt pussel, läst böcker och pratat om livet. Jag och min lilla älskade Edwin. Jaja, bäddat rent i sängarna har vi också gjort. Kände att jag måsta berätta det så att ni inte tycker att jag är alldeles för lat. Det vore ju pinsamt för mig! 

På eftermiddagen hälsade vi på min farmor och farfar. Farmor har legat på sjukhus ett tag så vi köpte med oss krya-på-dig-blommor och bjöd in oss själva på fika. Men den bästa medicinen var nog lite Edwin-mys. Som dom lyser upp när barnen kommer! 

Edwin vägrade att följa med mig hem sen. Vi måsta ju hem och äta middag, men han hade andra planer. Åk hem du mamma. Lyckan i farmor och farfars ögon, när deras lilla barnbarnsbarn grät och bad om att få stanna, var priceless att se. Så även fast jag helst ville ta med honom hem, fick han såklart stanna. Han skulle minsann få äta middag där och fortsätta med det roliga legobygget dom höll på med. Jaha, hejdå. Men jag fick inget svar från lilleman. "Åh, fy fan vad skönt att slippa tönt-morsan ett tag" hörde jag honom sucka belåtet innan jag öppnade dörren och åkte gråtande hemåt. Minns inte senast jag och Mattias åt middag hemma, på tu man hand... Det var nästan läskigt. 

Två timmar tillsammans hemma, helt utan barn. Är det då man ska passa på att ligga?! Hehehe, ni kan vara lugna. Jag passade på att vika tvätt och vila. Det var nog så njutbart. 

Nu är der kväll och Edwin har precis duschat och lagt sig med Mattias. Ett gyllene tillfälle för mig att träna, kanske ni tänker. Men näää. Jag börjar känna mig lite förkyld jag med, lite extra snorig tror jag. Kanske en uns av halsont. Eller åtminstone lite hosta, tyckte jag mig ana. Det är inte så att min tv-kväll börjar om några minuter... Inte alls.