Men... Varje gång jag hoppar i mina springskor och ger mig ut på en runda (eller på löpbandet) så försvinner den där euforiska känslan. Det är inte så att jag inte kan, eller orkar, det är mer mitt svaga psyke som spökar. Jag tröttnar skitfort och intalar mig själv det ena och det andra. Nej, jag har verkligen ingen krigarskalle när jag tränar... Det beror nog på en kombination av att min drömbild av löpning inte riktigt stämmer överens med min verklighet, och att jag faktiskt inte är speciellt vältränad. Men det går ju förhoppningsvis att rätt till. Eller vad tror ni, är jag ett hopplöst fall? 

Hur som helst, idag efter jobbet blev det faktiskt ett pass på löpbandet. Och bra gick det. *Känner hur mitt psyke stärks*

Annars då? Förutom att jobba har jag hunnit vara ute i vintersolen med barnen, druckit alldeles för många koppar kaffe, byggt lego och pojkarna har fått nya fina tröjor av min mamma. En rätt bra dag! 

Nu är det kväll och jag är utlämnad till mina djupa tankar och själsliga gastar. Man vet aldrig vad som väntar... Men vi tar oss igenom det här, det får vara lite snurrigt ibland.