kravla på botten

Imorse när jag vaknade kändes det som att livet tagit en snabb oväntad vändning och bara pangbom förvandlas till piss och skit. Från att ha känt mig väldigt positiv i några dagar (nästan med en touch av hybris) så hade allt vänt under en natt. EN NATT.  Jag hade så galet mycket negativ energi i kroppen när jag vaknade så jag blir mörkrädd när jag tänker på det... 

Hur som helst så får jag väl tacka min son som drog upp mig ur sängen imorse. Alltså, inte fysiskt då såklart... Det vore en sorglig syn. Men när han vill ha frukost så finns det inte så många alternativ. Tips till trötta tonårsbarn som inte vill försova sig: låna en liten unge som vaknar tidigt och är hungrig!  😏

Trots mitt negativa sammanbrott så blev dagen ändå bra. Försökte hitta små ljusglimtar i varje negativ tanke och det hjälpte ta mig tusan. Edwin och jag spenderade dagen hos mamma/mormor. Måndagschill kan vi kalla det. Utelek, kaffe och soffhäng. 

Det är tur att jag har haft fastedag idag, annars skulle jag nog ha tillåtit mitt ynkliga jag att tröstäta ohämmat. Nu har det mest blivit kaffe och ägg. Finfint för magen, verkligen. 

På eftermiddagen svängde livet igen, tack och lov till det bättre. Men alltså, när Edwin säger "mamma, ska vi dansa nakenfis" så går det inte att hålla tillbaka. På med musiken på högsta volym och lilleman slet av sig alla kläder. Sedan röjde vi loss till Samir och Viktor. Såklart. Jag behöll dock kläderna på, man vill ju inte att bilarna som kör förbi köksfönstret ska bli distraherade och krocka... 

Men det som höjde mitt humör allra mest idag var att jag blev erbjuden ett pass på nya jobbet imorgon. Alltså första riktigta arbetstillfället. Tjoho! Då får jag ju använda min inloggning till datorerna på kontoret och känna mig viktig. Det ska bli så himla roligt. Jobbar 08-17 så Edwin ska för första gången få vara på dagis tidigt på morgonen, men det ska nog gå bra. Dessutom har han ju världens bästa mormor som kommer och hämtar honom vid 13:30-tiden. 

Känns fantastiskt att få längta efter att jobba. Minns inte om jag någonsin känt så? Hoppas nu bara att det går bra, annars får jag nog räkna med att jag vaknar upp med dödsångest på onsdag! 

Nu är det kväller och jag ska försöka lura mitt psyke att inte äta. Fastedagen måste hållas, mina 500 kalorier är förbrukade. Hårt liv... Ska ringa och prata skit med Marlene, sedan blir det förmodligen Greys Anatomy tills ögonen går i kors.





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0