heja heja heja

Idag hände det. Jag gav mig sjutton på att jag skulle skriva klart min slutuppgift, den allra sista av min integrationspedagogutbilning. Usch, långt ord. Så efter att barnen och sambon begett sig till jobbet/dagis satte jag igång. 

Jag satt i 4,5 timmar och slet mitt hår. Fick massor gjort, men nära skjuter ingen hare... Började nästan gråta för att jag inte hunnit klart när det var dags att hämta Edwin på dagis. Men jag lovade mig själv att skriva det sista på kvällen. 

Så efter att jag hämtat lilleman, åkt till stan och hämtat mitt 69 procentiga schema (älskar att det just är 69 och inte 70), fixat middag till barnen och själv sörplat i mig soppa (fastedag...) så kokade jag kaffe och satte mig vid köksbordet för att slutföra uppgiften. Elias satt mitt emot och byggde lego, Edwin lekte på golvet och Mattias pysslade med sitt. Trodde aldrig att det skulle fungera att plugga med två barn i samma rum, men det gick över förväntan och vi hade en mysig stund i köket. 

Precis lagom tills att barnen skulle nattas kunde jag äntligen klicka på skicka. Det får bära eller brista! Jag är inte helt nöjd, men vad är det värsta som kan hända? Att jag får tillbaka den och får göra lite ändringar? Det är inte hela världen, vill bara bli klar...

Jag har även lyckats pyssla ihop ett schema med barnvakt, dagishämtning och lediga dagar utifrån vilka tider jag jobbar. Det blir rätt många jobbnätter, men det innebär ju bara fler lediga dagar. Känner mig väldigt nöjd med schemat jag fick faktiskt, så nu hoppas vi att allt går bra! 

Nu ska jag lägga mig och andas ut. Vara nöjd och glad. Kanske att jag äntligen är på väg att bli vuxen på riktigt nu? Det verkar gå åt rätt håll åtminstone! ✊🏼




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0