Edwin är nu en alldeles egen liten person med en fantastisk personlighet. Så mycket bus i den lilla kroppen! Han utvecklas enormt mycket och det händer nya saker varje dag nu... Tänkte lista upp litegrann, så man kan gå tillbaka och läsa i framtiden! 🙊

▪️Han kryper i rasande fart. Ställer sig även upp mot möbler och går längs med. Stå själv en längte stund kan han också, sedan är han superduktig på att sätta sig ner på huk. Vill gärna traska runt här hemma medan han håller oss i en hand. Tar 3-4 steg själv, flera gånger om dagen. Sedan blir det läskigt och han sätter sig ner!

▪️Han älskar mat. Varje måltid är en fest! Burkmat, gröt, välling. Men det bästa är att få små smakbitar av oss! 

▪️Att sova är inte kul... Han har börjat låtsas-sova ibland. Så fort jag tror att han sover och är påväg ut, så reser han sig på en millisekund och skrattar. Busunge! 

▪️Edwin leker bra själv. Han kan sitta jättelänge med en bil och köra fram och tillbaka, brrrum brrrum. Han har även börjat leka vid Elias lilla spis. Sträcker låtsasmat/skedar/muggar till oss och vill att vi ska smaka. Nam-nam, säger han och smaskar. 

▪️Han har börjat peka och säger något i stil med "ah-da" till "där". Han vet vart klockan och lampan är, han säger även "ti-ti-ti" när vi frågar hur klockan låter. Mamma och pappa kan han också säga!

▪️Han klappar ofta händerna, visar hur stor han är, skakar på huvudet, dansar till all musik, vinkar hej/hejdå och älskar att pussas! 

▪️Han gillar när vi sjunger, och har precis lärt sig att teckna litegrann till Imse vimse spindel. Ser så roligt ut! 

▪️Att få besök är toppen! Så fort han hör att det kommer någon genom dörren så kryper han till grinden och ropar! Ah-ah-ah! 

▪️Elias är hans stora idol. Nu har han börjar härma honom i rörelser m.m och tycker att han är roligast i världen! 

▪️Han vet precis vad som är ajabaja. Han tittar på oss innan han gör buset, skakar på huvudet och skrattar medan det bara lyser bus i ögonen på honom! 

▪️Precis som sin storebror var när han var liten, så har han börjar bli skeptisk mot killar/män/gubbar. Dom enda som han inte är "rädd" för är morfar och Tom. Annars kommer surläppen fram vid dom flesta mötena med killar, tills han har mjuknat upp lite. 

▪️Han vägde 9,9 kg och var 77 cm lång vid förra BVC-besöket. Lång och smal, undra vem han är likt? 😂

▪️Han har fått två Dracula-tänder i överkäken. Inte som alla andra som brukar få i nederkäken, hihi. 

▪️Tror att han kan klättra... Vilket han så klart inte kan. Han har även börjat ställa sig på alla fyra med ett ben sträckt upp i luften. Det blir några vurpor med andra ord.

▪️Är mestadels glad på dagarna, trots att han sover lite. Han gillar att leka på brorsans rum, och har börjat stänga dörren efter sig när han kryper in där. Skrattar när vi busar, speciellt när vi leker titt-ut eller kryp-jagar varandra. 

Ja, detta är vår lilla underbara Edwin. Full i i tok och bus. Vi älskar dig till månen och tillbaka. Vad vore livet utan dig? ❤️

Ibland har jag svårt att greppa att jag är mamma. Att jag och Mattias är föräldrar. Att just vi fått äran att leva med Elias och Edwin. Jag tänker på min egen barndom... Mamma och pappa, det var ju världens trygghet. Hela vårt hem var det tryggaste jag visste. Inget ont kunde hända oss innanför väggarna. Jag litade (litar) på mamma och pappa, att dom gjorde det bästa för att skydda mig och min lillebror. Det var så självklart. Nu är det jag och Mattias som är den där tryggheten för våra barn. Vårt hem, där vi är, ska vara den tryggaste platsen för Elias och Edwin. Just det har jag svårt att förstå ibland... Att vi faktiskt är vuxna nu, och har det ansvaret. Jag tvivlar inte ett dugg på oss, det är inte det. Men det känns bara så overkligt. Fast om det är nånting jag vet, så är det att jag ska göra allt i min makt för att guida barnen genom livet. Med trygghet och oändligt med kärlek. Jag vill att som ska känna sig trygga här hemma och kunna koncentrera sig på att bara vara barn. Lyckliga barn!