Morgonen flöt på som vanligt... Vi gjorde oss redo för dagen och hade det mysigt i soffan. När det var dags för första tuppluren klädde vi på oss och gick ut i det underbara vädret. Vårvädret. Vi hämtade upp Carro och gick en härlig runda i solen! Lilleman sussade sött i en timme medan vi gick på knastrande grus och pladdrade på.

Efter promenade gick vi förbi hemma hos Carro igen, hon sprang upp och fixade kaffe och sedan satte vi oss på en bänk i solen. Lovely! 

Edwin vaknade efter ett tag och fick komma upp en stund. Hans första möte med solsken! När han tröttnade gick vi upp till Carro och tog det lugnt ett tag. Kräktes lite på hennes köksduk och sådär, hihi. Jag väntade tills lilleman skulle bli trött igen, sedan klädde vi på oss och promenerade hem. Edwin somnade enligt planen, men vaknade så fort jag kommit hem. As usual. 

Eftermiddagen rullade på. Otroligt sakta. Edwin är inne i en väldigt "trevlig" utvecklingsfas just nu... Det är gnäll och grin mest hela tiden. Ingenting är roligt nog. Försöker tänka att det är normalt, att alla bebisar går igenom det. Ja, alla förutom Blondinbellas under-bebis. Han är ju helt perfekt och har gråtit max 5 gånger på dessa månader. Läste på en rolig blogg att Blondinbellas unge bajsar jordgubbar och pratar ekonomi med sin mamma. Hahahaha. Nåväl, jag försöker iallafall tänka att dom flesta bebisar går igenom dessa utvecklingsfaser och att det snart går över. Då kan jag andas igen! Innan nästa fas kör igång. 

Mellan allt gnäll och bärande på min bebis hann jag iallafall få lite gjort här hemma. Bädda sängen, som jag inte hann imorse. Vika all ren tvätt, som jag inte orkade igår. Städa på Elias rum, som snart är lika stökigt igen. Och laga middag. That's it för idag. 

När Mattias kom hem från jobbet blev Edwin minsann glad. Jaha, kanske pappa ska vara hemma med honom på dagarna? Bitter mamma. Närå, men ibland känns det verkligen som att han tycker att jag är den tråkigaste som finns. Måste gå någon kurs om hur man underhåller små bebisar tror jag, haha.

Till middag åt vi en "ny" maträtt. Skivade kassler, potatis och sparris och la i en ungsform. På med lite kryddor och ost - in i ugnen. Efter ett tag hällde jag i cremefraiche och sweetchili. BAM, klart. Faktiskt helt okej, och väldigt lättlagat. 

Efter maten åkte Mattias iväg på ett jobb, så lilleman och jag blev själva igen. Jag diskade undan och Edwin fick snällt titta på. Det gick bra tills jag nästan var klar. Grinfest... Sedan var han ledsen i drygt en timme tills det var läggdags. Äntligen, om man får säga så. Men det är ganska psykiskt påfrestande att alltid känna att man inte räcker till. Man vill ju vara den där supermorsan som kan ge tröst, trygghet och är den bästa som finns! Längtar oerhört mycket tills den dagen då Edwin sträcker armarna mot mig och visar att han vill komma upp i mammas famn. Som ett kvitto typ. Ett du-är-bra-kvitto. 

Nu har min lilla grinolle somnat. Det sista han gjorde var att skratta när jag borrade in min näsa under hans haka. Åh! Då ville jag nästan rycka upp honom ur sängen och busa lite mer, men nej, vi har fått en bra kvällsrutin nu och den vill jag icke störa... Hoppas han vaknar med ett leende imorgon! 

Kvällen blir lugn, inga måsten. Det blir soffhäng, tända ljus och lite fika. Kanske en kopp té? Det var längesedan. Imorgon väntar ett besök på bvc, sedan kommer storebror och förgyller vardagen :)