edwin fyra månader...
Imorgon den 3/3 blir våran älskade "lilla" bebis hela 4 månader. Det känns helt galet? Redan? Jag blev ju nyss gravid, typ. Fast ändå känns det som att han alltid har funnits hos oss... Hur jag än försöker så kan jag inte komma på hur livet var innan Edwin kom till oss.
En tuff start i livet fick vår lille vän. Även resten av familjen. Det var gråt, skrik, panik och trötthet hos oss allihopa. Första månaden var mysig, då sov han mest och vi vuxna levde på endorfiner. Sedan följde två kaosartade månader. Grin och skrik. Dag ut och dag in. Vi gjorde si och vi gjorde så, men ingenting hjälpte. Vi hade en kolikbebis fick vi inse. Och den där rosaskimrande bebislyckan lyste med sin frånvaro. Jag kände mig värdelös som mamma, jag hade noll ork, jag grät, jag gick till en kurator, jag grär mer och undrade hur tusan jag skulle klara av det här. Jag kunde ju inte ens göra mitt eget barn nöjd? Amningen krånglade och ångesten växte... Men mitt i alltihopa så hade vi extremt bra stöttning från våra nära och kära. Mina föräldrar var ljuset i våra liv och hjälpte oss otroligt mycket. Det går inte att tacka nog!
Jag började äta mjölkfritt och fortsatte amma. Det enda jag tänkte på mellan alla skrikfester var att det kommer gå över, och tänk vad mycket vi kommer uppskatta livet då. Och det vände! Vid 3 månader så började Edwin bli en annan bebis. Han blev nöjdare, gladare och började sova på nätterna. Vi trodde inte det var sant... Från fyra timmars skrik på nätterna till lite gnäll och trötthetsgrin på dagarna bara. Hallelujah. Om det var kolik, mjölkallergi, kliande skorv eller bara outvecklade tarmar vet vi inte.
Imorgon blir han som sagt 4 månader. Nu är han en (oftast) glad kille som utvecklas enormt mycket hela tiden. Han vill vara med överallt och är rädd att missa något roligt. Ja, han vill knappt sova på dagarna... En halvtimme här och där. Ibland 1-2 timmar. Men vi är nöjd med det lilla, han sover ju på nätterna! Han ammar rätt ofta, men inte så länge. Han får bestämma helt enkelt. På nätterna ligger han bredvid mig och vi liggammar 1-3 gånger på natten. Vi gör kväll mellan 19-20 och gör morgon mellan 07-08 ungefär. Helt okej tycker mamman!
Han gillar att sitta i babysittern och dona med leksakerna som hänger där. Även babygymmet funkar ett tag. Annars vill han gärna vara nära och mysa/prata/busa. Han står gärna upp i ens knä med ansiktet mot en. Storkille! Han blir gärna buren runt-runt med ansikter framåt också, hej intressanta värld!
Spegeln är rolig. Även mamma, pappa och andra människor som pratar och tokar sig. Och bitleksaker - mums!
Han rullar från mage till rygg ganska lätt. Och övar för fullt att komma från rygg till mage också. Det funkar för det mesta, men oftast är det en dum arm som inte hänger med. Arg bebis! Nacken är han ganska stark i, men inte sådär jättestark... Han ligger inte nå gärna på mage. Fötterna och händerna har han upptäckt. Så roliga och goda!
Han har provsuttit i en matstol några gånger och tycker att det är coolt. Men ryggen är inte riktigt med en. Han kan inte sitta själv som Blondinbellas unge kan...
Gröt har han fått smaka och verkar faktiskt intresserad. Gapar och smaskar! Han har rätt ivriga föräldrar, hihi.
Idag är livet med bebis för det mesta underbart. Visst finns det sämre dagar... Men inte som vi hade det förr. Tack och lov.
Det ska bli så kul att få hänga med i utvecklingen nu. Nya steg varje dag! Mamma, pappa och brorsan älskar dig mest av allt fina Edwin! <3
Kommentarer
Trackback
