när dom inte mår bra...
Sedan jag fick barn har jag fått lära mig att det inte finns något värre än när dom små hjälplösa liven inte mår bra... Natten och dagen har varit hemsk för våran stackars Edwin!
Det började bra... Han sov på kvällen och somnade sedan bredvid mig efter en amning i sängen, vid 01 ungefär. Två timmar senare började helvetet. Han åt, låg vaken en stund, och sedan kom det där hemska skriket. Det där höga och hjärtskärande, utan någon hejd. Ingenting vi gjorde hjälpte... När Mattias åkte till jobbet trodde jag att lilleman skulle somna av utmattning, men icke. Han skrek vidare till 10:00! Han var alltså vaken i 7 timmar och skrek nästan hela tiden. Det kan inte vara normalt?! Han lyckades väl somna till 5-10 minuter kanske, men annara var det bara lednsa miner.
Jag bröt ihop totalt och ringde min mormor. Jag skäms så fruktansvärt nu, men jag grät hysteriskt och frågade henne vad jag skulle göra med ungjäveln som bara skrek... Ja, knappt två timmars sömn i kroppen och en otröstlig bebis i fleeeera timmar gjorde mig knäpp. Fy vad hemskt! Man känner sig som en hemsk mamma. Och samvetet kommer ikapp så fort man häver ur sig en sådan sak. Mormor kom på stört och försökte trösta Edwin, så jag fick dricka kaffe och göra mig klar. Vi var ju tvungna att åka till bvc...
Edwin följer sin kurva perfekt. Så det är inget fel på mjölken jag har... Han blir 2 månader imorgon och väger nu 5660 gram och är 59 cm lång. Oj vilken storkille! Angående skriket så ska jag börja bli jättestrikt med kosten. Helt mjölkfritt. Inget fusk. Det var väl portersåsen med riktig grädde jag åt igår som ställde till det inatt kanske? Så nu kör jag stenhårt i två veckor. Har det inte blivit bättre då så är det inte mjölkallergi säger bvc-sköterskan. Vi bokade även in ett extra läkarbesök på Onsdag ifall vi tycker att det bara blir värre. Så det känns ju skönt.
Efter bvc-besöket åkte vi raka vägen till Maxi. Mormor gick med Edwin utanför så han fick frisk luft och fick sova. Egentiden jag fick inne på Maxi var guld värd. Bara att få gå själv, utan barnskrik, veta att Edwin sov och få titta i lugn och ro... Det gav mig ny energi. Ibland är vila inte bara att sova!
Jag handlade en massa mjölkfritt till kylskåpet. Havredryck, sojadryck, sojayoghurt, naturell sojafraiche, matlagnings"grädde" och mjölkfritt smör. Det blev även en snygg tröja till Elias på rean, strumpor till Edwin, en ny almanacka till mig och en ny blomma till hemmet.
Mormor följde med oss hem. Min ängel. Edwin var totalt slut och sov nästan två timmar i bilstolen! Under den tiden hann vi med massor... Mormor diskade och städade i köket. Hon gjorde rent på ställen som jag inte har gjort något åt på evigheter! Under tiden plockade jag bort julen. Fram med allt det "vanliga". Jag hann även vika tvätt, bädda rent i sängarna och städa badrummet. Sedan dammsög mormor medan jag ammade en hungrig bebis. När han var mätt torkade jag av golven och slängde in mattorna i tvättmaskinen. Vilket teamwork. Skinande rent och julen är ute! Vilken härlig känsla.
Som tack för all hjälp bjöd vi mormor på middag när Mattias kom hem. Rökt fisk med potatis, sallad och sås. En specialsås för min del. Mmm så gott det var!
Efter middagen började skriket igen. Vad är det för fel, älskade lilla hjärta? Tänk om du kunde berätta för oss... Min underbara pappa kom till undsättning till två trötta och uppgivna föräldrar. Han tog Edwin i vagnen och gick hem till dom en stund. Mattias och jag somnade på stört och sov i två hela timmar. Oj vad behövligt! Med ny ork åkte vi sedan och hämtade hem vår lilla bebis som tydligen varit sååå trött han också. Han hade sovit hela tiden!
Jag mår fruktansvärt dåligt när Edwin är såhär ledsen. En massa hemska tankar... Varför kan inte jag göra mitt barn nöjd? Varför orkar jag ingenting? Hur mycket hjälp behöver jag egentligen? Man känner sig totalt värdelös som inte kan göra något. Och det går inte att komma ifrån att man kännet sig som en dålig mamma när man lämnar bort sitt barn för att få vila. Det känns förbjudet att tycka att det är skönt att få vara helt själv, i total tystnad.
Jag är ju inte själv i dethär. Mattias lider lika mycket när Edwin inte mår bra. Men han kan ju heller inte sova något på nätterna, plus att han måste jobba. Så det är inte lätt att orka vara en stark pappa hela tiden heller...
Det är tur vi har alla underbara människor runt omkring oss! <3 All hjälp vi får är ovärderlig, för både oss och Edwin. Även om det för stunden känns förjävligt att vi ska måste ta så mycket hjälp...
Det här med avlastning och egentid är ett känsligt ämne. Ingen vill väl egentligen behöva ta hjälp? Ingen vill väl visa sig svag? Ingen vill väl att folk ska tycka synd om en? Och ingen vill väl vara ifrån sitt barn för att orka med? Men nu är det som det är... Och jag får leva med hjärnspökena om att vara världens svagaste mamma som inte klarar av nånting själv. Innerst inne vet jag att det inte är så, men när man är mitt upp i allt är det svårt att tänka klart.
Hoppas det vänder snart, älskade Edwin.
Kommentarer
mamma
Puss på dig min älskade unge <3 tycker du är världens bästa mamma och bonusmamma! Var stolt över att du är modig nog att be om och ta emot hjälp...en bra egenskap. Älskar dig du är bäst <3 <3 <3
Trackback
