Alla vakna nätter med skrik (ryser av minnena...) var det längesedan vi fick uppleva, peppar peppar. Oftast så sover han runt 10-12 timmar på nätterna, med amningspauser förstås. Somnar han vid 22-tiden så ligger han oftast och småsover/myser enda till 8-10 tiden på morgonen. Och det är mamman glad för! Däremot har vi rätt jobbiga dagar där 70% av tiden består av grin och skrik, 20% består av att sova och dom sista underbara 10% består av leenden, joller och glada miner. Det gör så ont i mammahjärtat när man har en ledsen bebis dag ut och dag in... Att inte få känna att man kan trösta sitt barn ät hemskt. Men vi hoppas att dom där procenten omfördelas snart. 

Svettig och nöjd hoppade jag in i duschen. Långdusch med hårtvätt och en härlig bodylotion på det. Som en ny människa! När dom andra kom hem från promenaden var jag precis klar. Förväntade mig en vaken bebis, men nejdå, han sov sött vidare i vagnen. 

Och som han sov... Hela 3 timmars powernap! När hände det senast? Vi hann ju till och med äta middag i lugn och ro innan han vaknade. Så god älgstek med mjölkfri sås! Mamma och pappa har köpt hem både smör, margarin, pålägg, yoghurt och grädde som jag kan äta för Edwins mjölkallergi. Så gulligt! Igår trollade mamma ihop en mjölkfri äppepaj med mjölkfri vaniljsås också, annars är det inte ofta det går att ta något gott till kaffer längre... Men det är väl i och för sig rätt bra också, hehe. 

Vi blev kvar på Norrvägen rätt länge, men fram mot kvällen packade vi ihop och åkte hem till pappan i familjen. 

En saknad Elias kom också hem! Men han var trött, ledsen och mammig. Hade nog velat följa med henne hem igen efter en mysig helg! Lilla gubben... Men så fort dörren slog igen så blev han vanliga glada Elias igen. Även lillebror sken upp och blev glad. Det är så roligt att se hur glad han blir när storebror kommer hem. Hjärtat smälter! Vi satt länge på Elias rum och lekte medan pappan duschade. Tänk när Edwin blir lite större och kan leka han också. Fast det blir nog en del fighter då också, hihi. Edwin fick även ett par fina mockasiner som var för små för Elias lillasyster Ida, himla fullträff då jag faktiskt tänkt köpa något liknade till vår storfot som redan växt ur alla tofflor och tossar vi har. Tack tack!

Efter ett tag tröttnade lillebror... När kvällen kommer börjar det obligatoriska skrikmaratonet. Inget hjälper! Usch och fy för dessa hemska kvällar. Mattias skulle åka till stan för att lämna lite rökt fisk till min mormor, och köpa lite bröd på Maxi. Men nej, jag kände att jag inte orkade vara hemma med en skrikig bebis och en Elias som var trött... Jag satte Edwin i bilstolen (somnade direkt) så åkte vi istället. Skönast för alla! 

Mormor följde med till Maxi så jag kunde plocka på mig det jag skulle så fort som möjligt. Förutom lite frukostgrejer blev det 8 nya vita kaffekoppar! Nog har vi koppar här hemma... Men massa udda och olika. Dessutom kostade dom bara 30 kronor. 

På vägen hem vaknade Edwin, och skrikfesten var igång igen. Lilla bebis, vart har du ont? Han var även alldeles röd, knottrig och torr på kroppen. Nästan som utslag... Vad tusan kan det vara? Jag som inte ätit nått med mjölk eller något annat konstig idag? Vi smorde med kortison, fet salva, luftade kroppen och försökte trösta en hysterisk bebis. Vi turades om efter att Elias hade somnat. Mattias gick runt, runt med honom medan jag diskade och hängde en tvätt. Han fick honom ganska lugn till slut, så när klockan var runt 22-tiden la vi oss och liggammade i soffan. Äntligen somnade han. Mammas lilla älskling. Det röda verkar ge med sig, och just nu ser han så himla fridfull ut i drömmarnas värld. Vi sover här på soffan inatt. Vill för allt i världen inte väcka honom och flytta på honom. Dessutom så sover Elias i våran säng med Mattias, och dom ska ju på jobb/dagis imorgon. Så för fridens skull blir det en natt i vardagsrummet. Tur jag tycker det är rätt mysigt. Men fråga inte min rygg...

Nu laddar vi för en ny vecka och hoppas på en bra start. Lite sol, en glad bebis och mycket familjemys vore något :)