fina edwin 3 månader...

Ja, numera har vi en bebis på 3 månader här hemma. Var det inte nyss vi fick se honom på ultraljudet? Tiden går skrämmande fort, och man får verkligen anstränga sig för att hänga med. 

Edwin har äntligen börjat må bra, och det verkar som att hans onda mage börjar ge med sig. Om det beror på min mjölkfria kost eller mer utvecklat tarmsystem vet jag inte... Vi har iallafall slutat med Minifom-droppar (mot kolik) sedan en vecka tillbaka. Vi märker ingen negativ skillnad, snarare att han kräks mindre. Men nog tyckte vi att dropparna hjälpte i början. Vi upplevde att han fick mindre ont i magen.  Fast det kan lika gärna ha varit den berömda placebo-effekten, men den kan vara väl så bra ibland. 

Han är numera en glad kille (för det mesta) som gillar att prata med oss och vara med hela tiden. Han vaknar med ett leende på läpparna och han värmer mig enda in i själen med sina glada ögon. 

Det är populärt att vädra rumpan på fällen framför teven. Då hinner mamma dricka kaffe, kissa, äta, osv. Att sitta vänd mot våra ansikten i soffan och prata är också kul, men då ska förutsättningarna vara att han är utvilad och mätt. Hihi. Babysittern och babygymmet är än så länge bara roligt i några minuter, så allt som oftast är det framåtvänd sittställning i någons famn som gäller. Ja, då kan man ju titta på allt roligt som händer! 

Han blir starkare och starkare i nacken och följer allt han ser med stora ögon. Att rulla från mage till rygg lyckas han med ibland, så nu gäller det att hålla koll. Han blir också allt mer duktig på att kontrollera sina rörelser! Han greppar gärna saker, klämmer & känner och försöker allt som oftast att föra dom till munnen. Ibland blir det rätt och ibland blir det fel. Handen åker gärna in och verkar vara god att tussa på! 

Nappen förstår han sig inte alls på än, haha. Vi får väl se hur länge till vi försöker, annars får han väl vara en nappfri unge som tuttar på mamma istället. Jag ser mest positiva saker med napp, men Edwin får avgöra. För ja, det är verkligen han som bestämmer här hemma. Vår lilla minichef, hihi. 

Dessa tre månader har verkligen varit jobbiga och omtumlande. Men även dom bästa i mitt liv. Jag är så glad och stolt över att vara mamma. Mamma till världens finaste Edwin. Kärleken är obeskrivlig och jag blir så varm när jag tänker på åren vi ska få uppleva tillsammans. Som mor och son, genom allt. Älskade underbara du... 





Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0