Vi klev upp och hade en vanlig morgon. Edwin verkar gilla att kika på OS, till mammans stora glädje. Han gillar speciellt alla som har röda kläder på sig, då sprattlar han lite extra i babysitter. Hihi. Jag fick dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro, vilket är otroligt skönt. Jag minns hur det var för en månad sedan ungefär... Då vaknade Edwin med ett stortjut på mornarna och var ledsen i princip hela dagarna. Det blev 2-minuters frukost med en skrikade bebis i babysittern, ibland ingen frukost alls. Så otroligt slitsamt. Jag hade nästan ångest på kvällarna för att jag visste att morgondagen skulle bli jobbig och att jag inte skulle ha någon ork att gå upp. Jag visste att timmar av skrik väntade, och känslan av att jag inte räckte till var alltid med mig. Ja, jag visste att jag knappt skulle orka ta mig igenom dagen med mitt barn, så otroligt hemskt. Nej usch och fy vilka minnen... Idag är Edwin en helt annan bebis! Han är mycket lugnare, gladare och nöjd med livet. Och nu längtar jag till morgondagen, längtar efter att få vakna upp bredvid min solstråle. Äntligen får jag känna den där ljuvliga bebislyckan! 

Mitt i frukosten ringde min telefon, ett nummer jag inte kände igen. Tänkte direkt "lägenheten!" och svarade ivrigt. Men det bara pep och det var ingen där. Väntade på att det skulle ringa igen, men nej. Kollade upp numret utan framgång, men jag hade ändå på känn att det var Hudiksvallsbostäder. Nervös! 

Telefonen förblev tyst och jag blev allt mer pirrig. Edwin började bli trött och ville ta dagens första powernap strax innan 10 så vi klädde på oss kläder och gick ut med vagnen! Vi var ute och promenerade i 45 minuter, sedan sov han sött vidare ute i drygt en timme. Ljuvligt...

Jag spenderade min ensamma timme i soffan. Kikade på OS och stirrade på telefonen, ring igen då! När Edwin vaknade var han tuttsjuk och myssjuk. Dom senaste dagarna har han faktiskt varit nöjd med att mysa i soffan med mig, hur underbart som helst. Han har väl fattat att det är OS-tider, hihi. Bra bebis! 

Precis när lilleman hade ätit klart ringde min telefon, det där numret igen. Jag svarade och blev så himla glad när hon i andra änden berättade att vi hade fått längenheten! Lycka! När vi hade lagt på kvittrade jag glatt och Edwin skrattade med mig. Han var glad, jag var glad och allt kändes så himla bra. Ringde Mattias och berättade nyheten, men först måste man ju skoja lite. Han tyckte det var tråkigt att vi inte hade fått den, men jag kunde inte hålla mig i längre än några sekunder, hehe. 

Efter lite soffmys åkte jag och Edwin upp till min mamma. Vi myste i soffan där istället och tittade på några program vi missat förra veckan. Lilleman var nöjd med soffhäng nästa hela tiden. Min rygg jublar av glädje över att slippa bära runt runt på lilla dunderklumpen! Efter lite fika var det sedan dags att åka hemåt igen. 

Edwin sov en stund i bilstolen så jag hann både laga mat och vika tvätt, härligt. Sedan kom pappan hem och vi åt middag i omgångar. Kycklingnuggets och ris blev det idag, gott gott. 

Efter maten turades vi om att duscha. En välbehövlig hårtvätt för mig, lilleman tycker det är så roligt att titta på mig i duschen! Men annars var han lite gnällig och trött, på eftermiddagarna sover han lite si och så. Lagom tills att OS-hockeyn började lyckades han dock slumra till i min famn ett tag. Gosigt! 

Peter kom hit och tittade på Sverigematchen med oss. Edwin tillät oss att sitta ner hela tiden. Börjar han äntligen bli en liten mysbebis? Hoppas! Jag passade även på att diska undan och röja upp bland kaoset i Elias rum. Det gick knappt att ta sig in där... Men nu så. Edwin tittade på medan jag städade, sedan smyglekte vi lite med storebrorsans leksaker där inne. Kul tyckte Edwin! Han tittade med stora ögon på allting och sprattlade glatt. Gofis! 

Vid 20-tiden blev det hopp i säng och lilleman somnade snabbt efter lite amning och trötthetsgrin. Det är i princip det enda han har grinat idag, helt underbart. Ja, han är som sagt en helt annan bebis nu och jag älskar det. 

Jag ligger också i sängen och ska snart blunda. Trött mamma, trots en bra dag. Halsen har slutat göra ont, men nästäppan och det sega huvudet är kvar. Men man kan ju inte få allt här i världen! Nu gläds vi åt att det snart blir flytt och att vi går mot ljusare tider :)