Efter lite morgonmys i sängen blev det äntligen fart i morsan också. Mattias hade gjort kaffe innan han åkte på jobbet, så det var bara att gå upp och ta en kopp. Bra start! Sedan blev det frukost, påklädning och gröt för lilleman. Men det går fortfarande lite trögt med den biten... Han får inte i sig så mycket, han tröttnar fort och vill inte ha så mycket ersättning heller. Men han kanske inte är någon frukostmänniska? Jag får helt enkelt lita på honom att han är mätt och nöjd.

När vi var redo för dagen klädde vi på oss och åkte till Carro. Mys och fika! Även en tupplur för Edwin. Fast han ville verkligen inte sova... Men mamman stog på sig och vann sovfighten. Trötta små gnälliga bebisar SKA sova även fast det är tråkigt. Vi vuxna fick en lugn stund med en varsin kopp te medan han sov. 

Edwin fick äta sin "lunch" där, sedan var det dags att åka till stan. Ett bvc-besök! Carro gjorde oss sällskap och lugnade en nervös mamma. Det var nämligen dags för andra omgången vaccin för Edwin. Hua! Men det gick över förväntan faktiskt. Först var det en läkarkontroll och vikt/längkoll. En okej-stämpel i rumpan för våran stora och LÅNGA kille. Ja, han har skjutit iväg på längden rejält. Hela 70 cm lång och väger 7,9 kilo. Inget litet knytte till bebis längre... Sedan var det dags för de hemska sprutorna. Stick, skrik och grin. Men bara tills jag fick upp honom i famnen igen, och på med kläderna. Då blev det mest bara snyft och gnäll. När han kom ner i bilstolen blev han tyst som en mus och bara stirrade med tom blick. Mammas lilla älskling! 

På vägen hem blev det fusklunch för mig och Carro. McDonalds-driven! Vi åt i bilen medan Edwin tittade nöjt på Babblarna. Sedan rullade vi hemåt, fortfarande med en tyst bebis i baksätet. Vi skjutsade hem Carro och möttes sedan av besök utanför våran dörr. Mina fina kusiner Frida och Tom kom hit!

Edwin ville såklart inte sova när hans favoriter var här, så det blev lite mys och bus i soffan. Jag lyckades även få i honom 200 ml ersättning till min stora glädje, sedan somnade han sött i sängen en stund. 

Frida stannade kvar och gosade när en lite kinkig Edwin vaknade. Det var bara att bli buren som dög, lillvännen. Jag passade på att börja med maten medan Edwin myste med sin Gudmor. Jag fräste på lite älgkött som sedan fick stå länge på spisen och puttra. Jag är så himla dålig på att göra iordning kött trots att vi alltid har frysen fylld från Mattias älgjakter. Skärpning! Det är ju så enkelt och gott. 

När Frida åkte hem blev det mys med min lilla bebis. Eller ett försök till mys... Inget dög. Det enda som funkade var att sitta i babysittern och titta på Babblarna. Dessa Babblarna... Men då fick ju jag helt plötsligt tid att hänga tvätten som hade snurrat klart i maskinen. Skönt att få undan! 

När pappa kom hem blev lilleman lite gladare, och köttet hade puttrat färdigt. Härligt mört efter två timmar! Det blev en god älggryta med champinjoner, klyftpotatis och sallad. Av herrn fick jag betyget perfekt, så det blev en lyckad onsdagsmiddag. Kul! 

Tidiga kvällen kom fort, och det blev dags för vår lilla kämpe att lägga sig. En flaska välling och sång, sedan somnade han i sin säng vid 19-tiden. Men flera gånger strax därefter så vaknade han och var ledsen. Säkert sprutorna som spökar, hua! Så jag skyndade mig att ta en dusch och göra mig redo för natten jag med, sedan kröp vi tillsammans ner i våran säng. Inatt får han sova mellan mamma och pappa heeela natten! Gohjärtat. Jag tycker att han kändes lite varm också, men nu sover han iallafall. Tätt intill mig. Hoppas verkligen att han kan sova trots smärta och eventuell feber, annars får det bli en alvedonsup!

Nu ska jag lägga ner huvudet på kudden och titta på min fina skatt. Lukta, pussa och vara en trygg varm famn hela natten. Mammas lilla älskade Edwin...