på mvc och förlossningen...
Imorse var vi tre tröttisar här hemma. Men pojkarna kom iväg till dagis i tid, och jag hoppade in i duschen. Vaknade till liv ordentligt med en hårtvätt. Sedan blev det frukost och slappa i soffan ett tag.
När klockan var 9:30 åkte jag till stan, dags för ett besök hos barnmorskan. Vecka 37. Nu är vi på sluttampen - och det märks. Jag har samlat massor av vatten. KABOOOM, hela 3 kg upp sedan förra gången. Det innebär att vi redan står på 19 kilo + innan det ens är klart. Inte konstigt att man känner sig svullen och klumpig, hihi. SF-måttet var 36 cm och hjärtljuden låg på runt 142 slag/minut. Alla värden såg fortsatt bra ut, även urinprovet som jag fick lämna. Vi följer vår kurva bra, har dock "höjt oss" lite över strecket nu. Jag har en hög och jämn mage med lite bebis på sidorna, säger barnmorskan.
När vi satt och pratade så nämnde jag att jag ibland får panik på kvällarna. "Har jag verkligen känt av bebisen idag?!" Jag tycker generellt att rörelserna blivit färre i antal. Att det minskar i styrka förstår jag, det är ju så trångt där inne nu. Men jag tycker inte att han/hon har någon speciell rytm? Bebisen har blivit lugnare...
Jag hade nog hoppats på en klapp på axeln och några lugnande ord bara. Men nej. Det blev en tur upp till förlossningen. Det kändes i och för sig skönt att dom tog min oro på allvar. Men samtidigt blir man ju lite orolig.
På förlossningen fick jag vänta i två timmar... Det var fullt upp! Hungrig som tusan var jag. Men tillslut fick jag komma in, och såhär i efterhand var det värt all väntan.
Jag fick ligga uppkopplad till CTG ett bra tag. Bebisens hjärtljud, min puls, syresättning och mina "värkar" kollades. Efter 20 minuter kunde det konstateras att jag har en livlig bebis i magen. Full fart utan att jag känner ibland. Fick även en del sammandragningar som jag inte alla kände av, bara såg att det ökade på maskinen. Läskigt!
Jag antar att jag blivit så van bebisens rörelser att jag inte reflekterar över dem på dagen. Men bara för att jag var där på förlossningen så kände jag såklart massor av buffar och sparkar, hihi. Fick ta lite mer prover och sedan göra ett ultraljud. Så mysigt att se vårt lilla liv igen. Eller lilla och lilla. Vilken skillnad motför rutinultraljudet när man såg lillvännen i "helbild". Nu kunde man bara se delar av honom/henne. Magen är ju full av bebis! Läkaren som gjorde ultraljudet bröt på kraftig danska. Men det enda ha sa var att allt såg perfekt ut. Alla mått och rörelser. Bebisen ligger djupt fixerad i bäckenet så han sa att det kan kännas lugnt därför också.
När jag låg där och såg vår bebis blev jag så jäkla nyfiken... Jag var ju där utan Mattias, och helt plötsligt hör jag mig själv fråga om han ser vad det är för kön på barnet. Ooops! Men "som tur var" kunde han inte se det. Jag vill ju på ett sätt inte veta ändå. Och Mattias vill inte heller det. Så det var nog bra att han/hon hade benen framför!
När jag gick därifrån var klockan redan efter 14:00. Jag som åt frukost vid 07:15 var ju mer än vrålhungrig! Men framförallt lättad. En bekräftelse på att vårt barn lever, rör sig, ligger rätt och "ser ut som den ska" i min vecka. Nu är det bara att njuta av det som är kvar. Bebis mår bra och jag mår bra. När allt sätter igång är en annan sak ;)
När jag kom hem slängde jag i mig maten. Gårdagens lasagne var det massor kvar av. Lämpligt! Sedan hämtade jag en glad Elias på dagis.
Vi bestämde oss för att pyssla när vi kom hem. Det är ju Halloween! Dom har hållt på att rita spöken på dagis och lärt sig om "bus eller godis". Så vi tände ljus (lilleman har gjort en lykta på dagis) och ritade lite mer spöken. Sedan gjorde vi en spökdräkt åt Elias, av ett örngott. Målade lite spindlar på oss och sedan var vi redo att skrämmas!
Vi åkte till min farmor och farfar. Skrämdes, fikade, lekte och busade. Det kom även andra barn dit som gick "bus eller godis" utklädda till häxor. Men då var inte Elias kaxig... Hihi.
Mattias jobbade över, så resten av kvällen spenderade vi hos mina föräldrar. Vi skrämdes, åt vår middag där, lekte, myste i soffan, tog ett bad och hoppade i pyjamas. Mattias kom också dit och åt. Och innan vi åkte hem sen var Elias helt natteklar ju. Nybadad i pyjamas och borstade tänder. Bara att hoppa i säng hemma sedan! Toppen.
Nu är det tack och hej för denna dag... Jag är trött som bara den! Imorgon väntar iallafall en ledig dag för mig och lilleman - behövligt tror jag.
En jobbig dag som blev bra :-)
Kommentarer
Trackback
