Vi har alltså gått in i vecka 35 nu. Alla värden är fortfarande kanon och det känns bra! SF-måttet var 34 cm. Hjärtljuden pickade på för fullt och låg på 146 slag. Därikring har det legat varje gång nästan, full fart där inne! Viktmässigt hade jag bara gått upp något gram sedan sist, så det står fortfarande 16 kilo + på vågen. Vi följer kurvan bra, vi ligger lite "högre" nu, men barnmorskan sa att det brukar bli så innan magen sjunker i sluttampen. Hon säger att det är mycket mage på mig. Riktigt rund och fin som putar ut. Bebisen ligger liksom där framme och gör magen hög och jämn. Dessutom har vår lilla skatt fixerat sig nu, precis som jag misstänkt tack vara allt tryck neråt i bäckenet. 

Vi pratade lite allmänt också. Barnmorskan sa att hon fått intrycket av mig att jag verkar så lugn och stabil. Jaha, tänkte jag... Det är väl det sista jag känt mig den senaste tiden? Men så pratade vi om en massa känslor, jag reflekterade över en del saker och kom fram till att jag känner mig nog rätt lugn. Tack vare min andra halva. Jag vet ju redan att Mattias är världens bästa pappa. Jag vet redan hur vi fungerar som "föräldrar" tillsammans. Jag vet att vi har samma syn på det mesta. Jag vet att vi kan sammarbeta. Jag vet att han "kan allt" med små bebisar, mer än vad jag kan. Han har varit med på en förlossning redan. Han vet att jag kommer ha ont. Och till sist så vet jag att vi kommer att vara två som tar hand om det här barnet, oavsett om vi skulle gå skilda vägar någon gång. Och det får mig att känna mig så trygg! Självklart är jag nervös inför vad som komma skall. Men med Mattias och Elias vid min sida känner jag mig lugn.

Nu ska jag försöka njuta ordentligt av graviditeten. Vissa dagar är sämre och vissa är bättre. Idag mår jag bra! Men det är normalt med toppar och dalar i humöret. Och angående att ryggen börjar värka och trycket neråt ökar så är det inte konstigt säger barnmorskan. "Du bär en levande människa i dig, 24 timmar om dygnet. Bebisen är ca 45 cm och väger 2,5 kilo ungefär. Man undrar ju hur man orkar... Men det är ju egentligen helt fantastiskt att man kan må så bra ändå!" Ja, fantastiska kroppar som kan skapa liv! <3