gjort två nya upptäckter...

Söndagen kom och söndagen gick. Ungefär. Vi tog en sovmorgon idag igen. Jag och Elias sov längst, sedan låg vi kvar i sängen enda tills Mattias dukat fram frukost och ropat några gånger. Ja han hade till och med brett våra mackor och gjort allt klart, hihi - så segstartade var vi... 

Efter frukosten lekte grabbarna kurragömma medan jag stökade undan i köket. Diska och plocka ihop. Skyndade mig även att bädda, plocka ihop i resten av rummen och vika in ren tvätt i garderoberna. Sedan gjorde vi oss klara för att gå ut en sväng. 

Soligt och kyligt, en fin höstdag! Elias ville åka sparkcykel idag igen, så vi tog en promenad. "Det gamla vanliga"... Vi går en liten sväng sedan hamnar vi alltid i lekparken, haha. 

Efter lite gungande och billekande vandrade vi vidare från lekparken. Mot kiosken. En typisk söndagslunch - korv med bröd. Favorit hos både barn och vuxen! När vi var mätta och belåtna gick vi till Ica för att handla lite smått och gott till middagen. Det var längesedan vi storhandlade, får nog ta och göra det till veckan någon dag! 

När vi kom hem igen turades vi om att spela Pippi-memory med Elias. Mattias spelade först medan jag packade upp det vi handlat. Sedan var det min tur att spela medan Mattias förberedde middagen. Jag hade minsann tur och slapp matlagningen helt denna helgen! Dagen till ära gjorde han en god fläskfilé i ugn med färska champinjoner, klyftpotatis, sallad och sås. Mmm! 

Men innan vi åt middag hann hela familjen slumra till ett tag också. Nya favoriten är att alla ligger tätt ihopkrupna i sängen och kollar igenom avsnitt efter avsnitt med Pippi Långstrump. Tror Mattias är mest fanatisk, haha. Men ja, mysigt är det. 

Efter att alla vaknat igen åt vi den goda middagen. Sedan kom killarna på "en ny lek" medan jag diskade undan. Skattjakt med nya skattkistan! En gömmer kistan och den andra letar, med hjälp av lite ledtrådar. Lilleman har dock ganska svårt att hålla tyst, hihi. Varje gång pekar han eller berättar vart han gömt kistan. Vi försökte förklara att det är en hemlis, och att leken går ut på att man ska leta. Ett suckande "ja ja" fick vi till svar. Han lovade att inte avslöja nästa gång. Vi blundar, han gömmer. "Okej Elias, nu ska vi leta. Kom igåg att det är din hemlis och att du inte ska säga vart du gömt den". "-okeeej". Han tittar på oss med gulliga ögon och säger ändå "ööh... I mitt rum, typ. Under kudden kanske". Hahaha det är inte lätt inte, lillgubben. 

Klockan sprang iväg och vips skulle Elias åka hem till mamman. Veckan har gått både snabbt och långsamt... Men lika tyst och tomt blir det varje gång gohjärtat åkt. Ses om en vecka!

Runt 18-tiden tog jag och herrn en promenad till Lundvägen. Födelsedagsfirande i förskott för både min moster och kusin. Paket, gott fika och kvalitetstid med släkten! Underbart. 

När vi ändå var utepå sedan så svängde vi in till Peter. Där bjöds det på mer götta, tv-spel och lite prat. Dock hade jag en riktigt vild bebis i magen och trodde att mina revben skulle gå av snart, så vi blev inte så länge. Vi promenerade hem och tog en varm skön dusch istället. Sedan söndagsmys! 

Nu ligger vi i sängen, sambon snarkar för fullt. Själv har jag lite svårare att somna. Har gjort två nya upptäckter med graviditeten! Det första är några små fint skimrande bristningar nedanför naveln. Det rör mig inte särskilt mycket. Ett minne av att du legat inuti mig! Däremot är den andra upptäckten inte så trevlig... Svällda fötter och smärta i trampdynorna. Aj aj aj vad ont under fötterna jag har börjat få. Inte jämt, men ofta på kvällen. Får liksom "stickningar" och blir öm runt trampdynorna. Det ser även ut som att jag är uppsvälld där under. Vet att det är normalt och att det inte är något att klaga över. Men jag skulle nästan hellre vilja känna hur en förvärk eller värk känns. Tror inte jag känt av det någon gång... Lite mesiga sammandragningar bara. Vill ju veta hur det känns och öva på hur jag ska andas igenom dom. För som det känns nu så kommer ju aldrig bebisen att titta ut. Okej, jag kanske ska vara glad att jag inte har förvärkar. Men samtidigt så vill jag ju att det ska börja hända saker. Äh, jag antar att det kommer när det kommer! 

Nu ska jag sova och vila min tunga kropp :-)



 


Kommentarer
Helen

Usch, det där med fötterna känner jag igen. Inte skönt! Inte så kul när tårna ser ut som prinskorvar heller, eller när man har märken efter strumporna på fotlederna :-/ Men, men det går över och så får man ut nåt helt fantastiskt underbart av det! :-)

2013-10-22 @ 18:01:59


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0