Regnig dag, rakt igenom. Men jag har haft en hyffsad torsdag ändå. Det blev en förmiddag i stan! Hämtat ut Elias fina Forsa IF-overall och lunchat med mormor.

När jag kom hem igen blev det lite fix hemma. Förflyttade alla Elias kläder från skåpet i vardagsrummet till byrån i hans rum, det är ju dags att göra plats för bebiskläder och andra prylar som snart kommer att behövas! Passade på att rensa ur en kasse urväxta plagg med.

På sena eftermiddagen fick jag hem karln efter en veckas resjobb. Med sig hade han Elias nya leksak! Klart pöjka ska ha en eldriven motorcykel.

Vad har hänt mer ikväll? Har druckit kvälls-té på Norrvägen, förberett inför studenten imorgon och fått besök av Mattias systerson (Elias och bebisens kusin) Kalle. Sedan åkte min galna sambo iväg och spelade golf. Själv tänder jag hellre ljus och myser inomhus denna ruggiga kväll...

För övrigt är det bara bra. Bebisen och min mage växer! Tänk, snart är vi fyra i familjen och får inte plats i denna lägenhet. Det finns många tankar om framtiden...

Vi har ju haft tankar på att köpa hus ganska länge. Vi var till och med nära på att köpa ett i vintras men backade tack och lov ur. Sen har ju Mattias och hans föräldrar en dröm om att vi ska ta över deras stora hus m. skog i Bobygda, men det blåvägrar jag pga många skäl. Det tog ett tag att få dem att förstå, men vi kan helt enkelt inte. Och jag kan ärligt säga att det är mycket för Elias skull. Han har sitt dagis i Iggesund och sin mamma i Strömsbruk, så det känns ganska sådär att han ska bo i Bobygda. Långa avstånd... Dessutom så är jag alldeles för hemmakär för flytta långt ut i skogen sådär. Jag vill ha närhet till min familj och mina vänner!

Tankarna om hus har gått på högvarv sedan jag blev gravid. Nu har vi börjat fundera på att köpa min farmor och farfars hus. Det ligger på samma villaområde som mina föräldrars hus (men man ser inte till varandra). Det är inte världens största hus kanske, men vi har inte världens fetaste plånbok heller. Eftersom jag inte har ett fast jobb får vi inte låna miljoner direkt... Så vi får helt enkelt inse att vi inte kan bo i en herrgård just nu.

Men det är ingen brådska ännu. Vi ska vara säkra, överens och redo innan det händer. För under bebisens första år kan vi faktiskt i värsta fall bo kvar och trängas i lägenheten.

Men för första gången känns det som att vi börjar bli överens och komma någon vart när det gäller hus. Mattias har "varit kvar" i Bobygda medan jag dragit åt alla andra håll. Nu har han äntligen släppt efter litegrann och vi börjar mötas. Hoppas det blir något bra :-)