Söndagen har blivit kväll. Vi hade en mysig eftermiddag i Borgarparken! Vi köpte med oss mat från donken, hade picknick i gräset och lät Elias leka av sig ordentligt i lekparken. Lycka! Sedan mötte vi upp hans mamma och sa hejdå. Ses om en vecka!

Nu ikväll har jag utmanat ödet, skulle man kunna säga. Jag lät bebisen känna på 20 minuters joggning. Jag har inte joggat på fyra månader ungefär, och vet att man ska vara lite försiktig med det under graviditeten. Men jag måsta bara prova... I början kändes det lite konstig. Det gjorde inte ont, men det var en annan känsla att springa med en bebis i magen! Tänkte att jag skulle prova i 5 minuter för att känna hur det kändes. Det slutade med att jag joggade hela vägen hem, i hela 20 minuter.

Det kändes jättebra hela tiden, och jag orkade mer än vad jag någonsin kunnat ana... Men frågan är om jag får sota för det imorgon?! Det är inte farligt för bebis att mamman joggar, men för mamman själv kan det bli konsekvenser. Det gäller främst höfterna och bäckenet. Men än så länge har jag aldrig känt någon smärta under graviditeten. Visst blir jag trött i ryggen och magen om jag härjar för mycket. Men ont har jag inte haft än. Hoppas jag har tur och slipper...

Jag vill försöka komma igång och träna lite lätt som jag så heligt lovade mig själv att göra när jag fick veta att jag skulle bli mamma. Det löftet sköt jag långt bak i huvudet och glömde bort, tydligen. Men idag ställde jag mig på vågen och såg att jag redan gått upp hälften av dom kilon som är "min önskegräns" under graviditeten. Ooops! Jag är i och för sig mer än halvvägs, men ändå. Jag vet ju att några av dessa kilon på kroppen är onödiga "godiskilon" som inte alls är nödvändiga för bebisen. Nu säger jag inte att jag ska banta... Men lite träning och motion skulle bara vara bra, och kan förhoppningsvis leda till en sund viktuppgång för mamma och bebis. Mer promenader! Och kanske mer jogg, beroende på hur kroppen svarar imorgon.

Annars mår jag bara bra! Lite trött om kvällarna bara men det står jag med glädje ut med. Bebisens rörelser känns nu väldigt tydligt. Så tydligt att Mattias kan känna buffandet om han håller handen på magen. Så himla mysigt! Ibland känner jag det som "sparkar", men det är oftast små dunsar och buffar som jag känner. En och annan kullerbytta kanske, hihi.

Jag går in i vecka 22 nu i början av denna vecka, så det går framåt. Ska gå och lägga mig nu och känna efter om min lilla pojke eller flicka vill boxas lite med sin mamma. Hoppas! Imorgon väntar en mysig dag i Sundsvall på Birsta/Ikea, så lite sömn skulle nog inte skada :-)