En lugn och skön dag är precis vad jag har haft. Jag har sovit som en prinsessa inatt, och var riktigt utvilad när jag vaknade imorse. I både kropp och knopp! Gårdagens värk i bäckenet var som bortblåst och det tackar jag för...

Efter frukost och morgonbestyr följde jag med mamma till stan. Vi kikade lite, handlade och tog en fika på Dackås.

Mitt på dagen åkte vi hemåt, följde med mamma hem och la mig ute i en solstol med min bok. Härligt och avslappnande. Det blåste rätt mycket så jag var tvungen att linda in mig i en filt ett tag, annars var det skönt.

Efter ett tag gick jag in och körde ett pass på crosstrainer'n. Jag körde i 20 minuter och blev sådär skönt trött efteråt. Det kändes att den träningsformen är bra mycket snällare mot kroppen än en joggingtur. Det blir liksom inga "tvära duns" på en crosstrainer. Man står ju och "cyklar" runt med benen, och det kändes inte det minsta obehagligt för mage eller rygg. Tvärtom - det kändes riktigt bra för en gravidkropp! Mjuka rörelser som ändå ger ett skönt flås. Ska verkligen försöka göra detta till en vana.

När jag hade tränat klart tog jag en dusch och smörjde in kroppen. Sedan la jag mig ute i solstolen igen. Då gillade jag verkligen att det blåste! Så skönt mot en varm kropp. Låg och njöt där bra länge. Varvade läsning med att prata bebisnamn med mamma. Klurigt är vad det är, hihi.

Runt 17-tiden kom Mattias och hämtade mig, han hade jobbat hos en han känner. Vi åkte hem och lagade middag tillsammans. Entrecote och klyftpotatis på en tisdag... Lyxigt! Men riktigt gott vart det.

Efter maten tog jag reda på disken, hängde tvätt och vattnade alla blommor ute. Lite nytta idag åtminstone...

Nu är det soffhäng framför teven. Det blir fotboll och en skräckfilm ikväll. Ett lugnt avslut på denna dag med andra ord. Hoppas att jag inte vaknar upp med värk i bäckenet imorgon pga träningen.

Magen växer fasligt fort. Hjälp! Undra hur stor jag kommer att bli egentligen? Men vem vet, rätt som det är kanske magen stannar i växten och man blir orolig för det istället... Äsch. Ska vara lycklig över alla sparkar och dunsar jag känner nu. Otroligt att våran bebis faktiskt ligger där inne, i min mage. En helt ny människa håller på att "tillverkas" och utvecklas inuti mig. Det är knappt så jag förstår... Helt överväldigande! Och då är väl bristbingar, extra kilon, pigmentfläckar, hängtuttar, stygn i puppan -eller vad man nu råkar ut för- det minsta man bryr sig om. Kroppen är så häftig som klarar av allt detta! Längtar efter dig lilla bebis! <3