är så himla orolig nu...

Fredag! Jag och Mattias spenderade vår förmiddag med Niklas på Dellen. Ja han hade en supersnabb båt där, och en flytring. Så pojkarna ville leka av sig lite, hehe.

Resten av dagen har varit väldigt slapp. Jag och mamma gjorde i och för sig ett ryck och städade Peters nya lägenhet, där grabbarna var och tapetserade igår. För er som undrar så är Peter (även kallad Skåne) min lillebrors kompis - dom har känt varandra i drygt 1 år kanske, men dom är som bröder redan! Det är även han som är pappa till Ebbe, som Elias brukar leka med.

På eftermiddagen och kvällen blev det häng i utesoffan på framsidan. Vi åt middag där, sedan kom en av våra grannar ner och drack kaffe. Han är jämnårig med Mattias och är också från Delsbo, så dom känner igen varandra. I tre timmar satt vi där ute och pladdrade på!

Nu ikväll har jag ägnat mig åt att äta godis och läsa ut braboken. Fan - bara en bok kvar att läsa i Fjällbackaserien. Snälla Camilla Läckberg, skriv flera?! Fast nu vet jag ju inte hur den här sista boken slutar. Alla kanske dör så det inte finns mer att skriva om? Nej. Så slutar det inte. Och jag vill inte veta om jag har rätt eller fel...

Snart ska jag sova. Sambon tittar på youtubeklipp så vi får väl se om jag lyckas att inte titta. Ligger och är orolig och sjukt nojig också...

Det skumpade bra nog i båten ute på Dellen idag. Eller skumpade... Båten verkligen slog emot vågorna i extrem fart, och vi guppade/hoppade upp och ner. Nu har jag ont. Det liksom drar ihop sig och ömmar i nedre magen. Är superorolig att något har skadat bebisen?! Visserligen spände jag mig mycket och det kanske gör ont nu när jag slappnar av? Men ändå, jag blir så nojig och rädd. Fast jag känner ju det där älskade "buffandet" i magen ibland. Som om lillvännen vill visa att han/hon lever. Så jag kanske överreagerar? Men jag har Googlat en del också. Det borde nästan vara förbjudet... För enligt Google har man alltid cancer, är gravid, har råkat ut för missfall eller har någon hemsk sjukdom. Typ.

Nu ska jag lägga mig raklång och hoppas på att bebisen gör kvällsgympa, så att jag jan känna det där buffandet som gör mig lugn <3



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0