Hybris? Jo det skulle man nog kunna kalla det... Hur kunde jag tro att jag skulle klara av att lägga om min kost (bort med socker och kolhydrater) samtidigt som jag skulle sluta snusa?!

Fem dagar höll jag ut iallafall. Så det är väl bättre än inget. Sen sprack mitt uppehåll med snus. Ja, jag är lite besviken...

Fast jag ser det såhär: jag har två mål som jag siktar mot. Och jag har precis insett att jag inte klarar av att nå målen samtidigt. Därför börjar jag med det som känns mest motiverande - ATT TRIVAS MED MIN KROPP.

Jag har aldrig (så länge jag kan minnas) varit bekväm med mig själv. Jag har iprincip avskytt min kropp från tonåren och fram till nu. Men nu har jag äntligen hittat en kost (kombinerad med motion) som jag gillar. Jag har märkt tidiga resultat och jag mår riktigt bra!!! Jag är såå motiverad.

Sen fick jag för mig att sluta snusa samtidigt. Då blev allt 100 gånger svårare... Sötsuget kom tillbaka. Snusen kunde verkligen hjälpa mig de få gånger jag blev sötsugen innan. Jag vet att det är ett galet sätt att tänka på, (en riktig snus-berondes tankar) men om snusen kan hjälpa mig på vägen mot mitt kropps-mål så tar jag gärna den hjälpen! När jag sedan trivs med mig själv, mitt liv och min kropp - ja då får jag ta tag i mitt nästa mål som är att bli helt snusfri...

Jag stog framför spegeln nyss och iakttog mig själv. Har aldrig gillat det... Jag knäppte ett kort och jämförde med ett annat kort jag tog för två veckor sedan. Och faktiskt så ser jag resultat. Jag är absolut inte nöjd än, dit är vägen lång, med många små delmål. Men att jag vågar visa bilder HÄR, för er, är ett enormt stort framsteg. Dessutom har jag slutat jämföra mig med andra. Varför ska man göra det? Så himla fel... Den insikten känns också som ett steg framåt.

Så yes, här är jag, på väg mot mitt mål tillsammans med snusen...