Livet flyter på och vi lär känna dig bättre och bättre för varje dag. Vi hade ju en rätt jobbig period för ett tag sedan med gallskrik på kvällarna, magont, orolig nattsömn och en e.x.t.r.e.m.t hungrig och tuttsjuk bebis. Trött och förtvivlad mamma...  Vi började prova med ersättning på flaska. Men det gav oss bara mer problem, gallskriket blev värre och vi misstänkte kolik. 

Nu har vi inte gett någon ersättning på en vecka. Han har fått tutta precis när han velat. Trött mamma, men det har varit såå värt det. Nu funkar det att helamma alldeles utmärkt, han verkar ha mindre ont i magen, han kolik-skriker inte på kvällarna och nattsömnen börjar ställa in sig efter vårt mönster. Det lönar sig att kämpa! Jo, visst är vissa kvällar/nätter jobbigare än andra... Men överlag så har det blivit bättre och Edwin börjar så smått att vänja sig vid livet utanför mammas mage. 

Han är en bestämd liten herre som berättar tydligt om han är nöjd eller inte. Det bästa som finns är att ligga vid mammas tutte, vare sig man är hungrig eller inte! Men att sova på någons mage/bröst kommer inte långt efter... Då spela det ingen roll om det är pappa eller morfar eller vem det nu är. Närhet är underbart. Speciellt på kvällarna!

Han är ingen napp-kille ännu. Så fort vi provar med nappen blir han skitarg. Spottar ut och börjar grina. Nej det ska vara riktig tutte!!! Ibland kan han dock ta nappen i vagnen eller bilstolen. Alldeles som att han förstår att "här kan jag ändå inte få mammas tutte..." Undra om han kommer vilja ha napp sen? Just nu skulle det kännas som en skön avlastning för mina välanvända tuttar, haha. 

Att bada är inte roligt, nej fy. Då blir det gallskrik. Men att ligga på skötbordet och prata när man är mätt och belåten är ganska mysigt. Men han är snål på leenden! Standard-minen är rynkade ögonbryn och lite surläpp, hihi. Eller höjda ögonbryn och förvånad min. Mammas gulliga surplupp. Han ler i sömnen och har någon enstaka gång flinat med ögonkontakt. Men som sagt, hur mycket mamma än fjantar sig så bjuds det inte på så värst många leenden. Ännu. 

På nätterna sover han gärna på mig. Men då sover ju inte jag direkt bra... Oftast sover han i sitt babynest. Sen har vi det i soffan, i vår säng eller i hans korgsäng. Det spelar ingen roll vart, eftersom det är själva babynesten han känner sig trygg i. Men vid "kinkiga" nätter har jag honom nära mig. Vi har kommit på att ligg-amning är smidigt och skönt! Då brukar faktiskt jag somna om innan Edwin. Sedan vaknar jag till när han är klar, stoppar undan tutten och lägger mig till rätta bredvid en sovandes bebis. Smidigt. 

Jag hoppas att vi börjar få till en någorlunda bra vardag. Rutiner är svårt med spädbarn, men enkla trix som fungerar och underlättar är bra att ha. Ibland känns allt kanske jobbigt och krävande. Men passa på att njuta av din underbara, varma, gosiga minimänniska som behöver dig mest av allt... Och att små bebisar vill ha närhet är ju inte så konstigt. Vilken himla tur att man inte kan skämma bort dom med det!