Lilla familjen knas! Vad jag är glad som har er i mitt liv. Ingen dag är den andra lik...

 

Fast knasigt kan det ju vara på många olika sätt. Igårkväll blev det icke-bra-knasigt. Då är det skönt att ta en tur själv med bilen, rensa tankarna och slå en pling till svärföräldrarna (vilken underbar känsla det är att kunna ringa både sina egna föräldrar OCH sina svärföräldrar när man behöver hjälp och råd). Mattias pappa avslutade samtalet med "vi fixar det här, hejdå lilla gumman, vi ses imorgon". Och genast där kändes allt mycket bättre!

 

Nu vet jag vad som legat och gnagt i mig alltså. Gårdagens depphumör var befogat. Alldeles som att jag känt det på mig. Nu låter det väl som att världen har gått under, men så är det absolut inte.

 

Jag vet inte hur man kan beskriva det utan att bli för privat? Det är inget som har att göra med vår relation, våra känslor eller något sånt. Det är väl mer en slags.... mini-kris? Ett skede i livet då vi måste arbeta tillsammans, hjälpas åt och komma på rätt väg. Och det ska vi göra, för vi vet vad och vart vi vill :-)

 

Idag lyser faktiskt solen litegranna, dock blåser det ganska friskt men det kan ju förhoppningsvis ge med sig! Pojkarna har åkt på dagis och jobb. Själv har jag myst i soffan sedan dom åkte. Jag har inte velat gå och lägga mig igen eftersom Lås&Larm kommer hit idag och byter vårat lås. Däremot kanske jag åker på en liten loppis-tripp eller något annat roligt, för vi har redan fått de nya nycklarna. Då kan dom byta bästa dom vill, bara jag kommer ihåg att ta med de nya nycklarna när jag åker ;-)