Att titta på P.S I love you, prata med sambon i telefon som är på resjobb och samtidigt vara dunderförkyld är ingen hit... Tårar och snor. Snacka om täppt näsa x 2. Hehehe. Nyss höll jag på att skita i byxan också. Jag stog med ryggen mot sovrumsdörren och drog upp persiennerna i vardagsrummet. I ögonvrån ser jag hur dörren till sovrummet öppnas. Lååångsamt, och det är alldeles tyst. Jag blir alldeles stel och hinner tänka spöken, småtomtar, tjuvar... Men ut kommer en liten pyjamaskille, med flurigt hår, ett stort leende och utsträckta armar. GOFIS! Blödig som jag redan var så brast jag ut i storgråt och kramade om honom hårt. Jag är så lycklig över att få vara en liten del av till liv, älskade trollunge...