Vilken händelserik dag. Har tvättat två proppfulla maskiner samtidigt som jag var i stan på en träff. Hur lyckades jag med det? Jo, tack vare min underbara mamma som alltid ställer upp! Som tack gjorde jag ett ärende åt henne i stan medan jag ändå var där. Har även varit i Näsviken en sväng på eftermiddagen. Och lunchat.

Nu är jag hemma, med ett kaos i huvudet. Dels för att jag har sjukt ont, dels för att ett virrvarv av känslor och funderingar strömmar igenom mig. Jag vet inte för vems skull jag gör saker och ting längre. Jag vet nog ingenting egentligen, men ändå vet jag för mycket. Att får saker svart på vitt är jobbigt. Men jag säger det igen, det gör ont att veta men lika ont att undra. Vart detta slutar har jag ingen aning om, för när man vill två olika saker är det inte lätt att komma överens med sig själv. Livet livet...

Men nuså ska jag hänga ett ton tvätt och fokusera framåt. Lite sims 3 också kanske.

Jag skulle nog göra allt för att få uppleva dessa dagar igen, som jag behöver det...