Jag hatar när människor försöker förstå sig på andras liv och andras situation. Jag hatar när människor ljuger. Jag hatar när männiksor hittar på, och vill förstöra. Jag hatar att "komma på" innan man får veta. Egentligen hatar jag väl det här jag har hamnat i också. Och jag hatar att jag vet att jag borde ha gått iväg för längesedan.

Nu sitter jag här med något som jag inte har känt förut. Jag känner mig arg, mest sårad kanske, men arg också. Jag vet inte hur jag kommer att tackla det här, men det visar sig. Kanske någon får som den vill? Kanske en annan? Kanske att jag kommer att få som jag vill, kanske kommer jag att få må bra efter allt? Jag vet inte.

Det enda jag vet är att jag ska försöka ta mig igenom ett eftermiddagspass snart, på darriga knän. Sen måste jag prata med någon som förstår. Någon som kan... hjälpa.