hope there is someone

Jag... Ska... Aldrig... Mer... Springa... Runt... Tövsätter... Emilia har verkligen rätt, det är världens tråkigaste runda. Och inte blev det bättre av att jag hade sjuk träningsvärk, eller att grusvägen var overkligt ishal. Så efter en fetingvurpa i en uppförsbacke (!) gav jag upp och gick en kilometer tills grusvägen tog slut. Fyfan.
Nu ska jag stretcha och ringa och väcka Emilia. Vi ska köra lite aerolates! Hehehe.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0