Godmorgon. Sitter i soffan med täcke framför musikhjälpen och bara myser. Mattias åkte på jobbet nyss och jag har lova mig själv att inte blunda mer denna morgon ;-)

Men jag kan inte hjälpa att jag har en fruktansvärd klump i magen. Det är nu ett år sedan "allt" hände. Allt med mig och Mattias. Allt var kaos, och den jobbigaste tiden i mångas liv. Men nu står vi här idag. Fast jag kan inte låta bli att titta tillbaka i arkivet här på bloggen...

Signaturen "s" (som väljer att vara anonym) trycker ner mig till botten, utan att ens känna till hela historien. Någon som tydligen kände behov av att lägga sig i vår kris.

Jag citerar:

"Det är patetiskt hur du försöker framställa dig som en sådan hedersvärd människa m tanke på allt som hänt. En gång gjorde jag samma skit som du gör nu, men flickvännen var tack och lov inte gravid. Än idag skäms jag för hur otroligt ego jag var när jag var i din ålder. Jag trodde att det var ment to be, och insåg inte att det inte funkar så. Vi har alla möjlighet att påverka vad vi gör mot andra och oss själva. Det krävs bara att vi kan stå tillbaka själva och inte ställa sig själv etta.

Du verkar ha gjort ett val Sara. Och därmed påverkat alldeles för många personer negativt. Hoppas du kan stå för det när förälskelsen lagt sig och vardagen kommer. När det Är dags att kliva in som bonusmamma."

Läser du min blogg idag? Det skulle vara trevligt att veta vem du är, du som kallar mig patetisk och ego. (Själv tycker jag att det var mer patetiskt att lägga sig i, vara elak, ovetande och anonym) Jag har varit bonusmamma i ett år nu snart. Så jag hoppas du förstått att "förälskelsen lagt sig, vardagen har kommit och att jag klivit in i rollen som bonusmamma". Du skriver om att sätta sig själv etta. Det har jag nog inte gjort en enda gång sedan Mattias och Elias kom in i mitt liv. Men jag trivs med det, jag trivs med min roll - och jag kan stå för det, som du hånaktigt påpekade. Jag har gett Elias all min kärlek sedan första dagen jag fick träffa honom. Jag visste inte ens att man kunde känna så mycket för en annan tjejs barn. Men jag har gjort allt i min makt för att han ska känna att han har två hem, ett hos mamma och ett hos pappa. Jag har dokumenterat hela hans första år i både film och bild, så även om jag försvinner ur bilden så vet Elias hur han hade det under sitt första år. Och jag vet hur mycket det betyder för Mattias. För Elias farmor och farfar. Och för Elias själv.

Nu är det väldig mycket haha-in-your-face här. Men jag blir fortfarande så ledsen när jag läser allt du skrev till mig. Jag vill veta vem du är.Vågar du yttra dig igen? Är det någon som vet? Kan ta reda på via ip-nr?

En sak hade du iallafall rätt om: Jag gjorde ett val, eller, vi gjorde ett val. Jag var inte ensam i dethär. Men nu står vi som sagt här idag. Elias har två familjer som älskar honom. Något som kändes som världens undergång förra året har gjort oss lite starkare. Och det är tack vare att alla människor (som jag kände och inte kände) stod bakom och stöttade. Inte dömde oss. Det är tack vare er att detta år har passerat och blivit det fina år det har blivit, trots allt det svåra. Trots dig, "s".