Trots en otroligt lugn arbetsdag (med många goda mackor som är svåra att jobba med utan att äta äta äta äta) var jag tröttare än tröttast kl 13:00 när jag slutade.

Men det fixade jag lätt med en take away-kaffe på en parkbänk. Löven virvlade omkring på marken. Solen sken. Det var så vackert och så friskt. Så kravlöst. Jag kände mig som en poet där jag satt. Jag kom på jättemånga nya dikter. Eller inte. Men det var en skön stund iallafall, det var det jag försökte få fram. Pigg blev jag...

När jag sedan satt på stan och fikade, ensam utav bara fan, dök en rar kusin upp. Fikasällskap + en runda på stan. Och skjuts hem! Kanske man ska sova middag nu?